Ja men bidde vist en sju helvetes sen kväll/natt även idag och än är jag inte ens i närheten av sängen.

Måndag och förmiddagen spenderades med ett stycke sjukling, M och Luna. 

Fika på stan med 4 ungar och två smått helgsargade föräldrar. Men va fan gör de.? Gillar de kontrollerade kaoset. 

Manda berikade eftermiddagen med kaffehäng och ytterligare ett tillskott i barnaskaran för ett par timmar. 

En positiv upptäckt har också hittats. Tog bara sådär några månader att noteras. Inte helt klart kanske men titta noga så vist fan står de Ida lite snajsigt på armen(?) jo men de skulle jag allt vilja påstå... :) 

Nu är ropar sängen. I morgon fyller Ville 7 år. Min lilla hyper unge med det finaste hjärtat. Han som får mig att dra mitt hår av frustration men lär mig dagligen att allt inte behöver va så komplicerat och svårt. Han jag älskar till månen och tillbaka. MIN Vilmer. 

Nu va de ett tag sedan igen. Allting knallar på precis som de ska och bitarna faller mer och mer på plats. 

7 års dagen och den stora 1 års dagen närmar sig och jag kan inte annat än att klappa mig på axeln för hur allt blivit trots omständigheterna. Ja för där måste jag ändå få lov att ge mig själv lite beröm. 

Idag har vi avklarat ytterligare ett möte i Västervik. Och trots morgonstress och bök så klarade vi att komma fram i tid och jag hann t,om ta en chai (och en latte) med Angelica på expresso house. 

Nu barkas de fotbollsträning och hockeyträning och Luna, hon hänger som vanligt med på en höft.