... sitter som ett fån och väntar på min extremt hemliga pojkvän som hela dagen pratat i gåtor och inte velat berätta alls vad han sysslar med. Han påstår att det är någon form av "överraskning" . Blir man mindre nyfiken då? NEJ!
Klättar på väggarna, drar mitt hår och försöker sysselsätta mig så gott jag kan, men ändå kan jag inte släppa tankarna på vad "mannen" styr med..
Idag fick sonen hänga med till skolan. (Villevalle alltså). Kan ju inte påstå att det gick smärtfritt då två lektioner gick åt helvete för att han antingen pratade, kladdade på white board(en) eller snodde påskgodis.. men men sånt man får räkna med när man har att göra med en galen 2,5 åring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar