jobbig morgon

Vaknade av att dörrklockan ringer. I mellanläget mellan koma och vaken bestämmer jag mig för att inte öppna dörren. (får för mig att de är ytterligare någon som vill sälja majblommor eller alternativt någon av Theos kompisar).. Precis i läget då jag är påväg till min dvala jag precis innan tvingats lämna så hör jag hur en nyckel vrids om till min lägenhet,. -Panik!
In kommer två äldre män iklädda "jobbar"-byxor och olika redskap av något slag. (jag ser då detta från springan i dörren mellan sovrummet och hallen. De är ungefär då jag inser att jag ligger sprittsprångande näck under täcket.. Jag som alltid packar på mig lager av kläder och ibland även sockar på fötterna för att jag fryser så mycket. näää då.. idag har jag vist strippat av mig allt och behållt endast en tragisk liten spetts-trasa på kroppen. Hinner inte heller dra på mig något av rädsla att "gubbarn" ska höra ljud från sovrummet och komma och kolla läget (mjaa de kanske de inte skulle, men risken finns och den är inte under några omständigheter okej för min del)
Beslutet jag fattar i stressen som är ett bidragande orsak är att rulla in mig i täcket och småjogga ut till männen bara för att konstatera att jag är närvarande.. Så likt en "kåldolme" mer eller mindre studsar jag ut, med världens "sov"ruffs och ser allmänt mer död än levande ut.
De är så självklart att jag sovit och är precis nyvaken, men dum som man tydligen är så svarar jag inte helt sanningsenligt när frågan kommer...
ventilationsgubben- Oj då... väckte vi dig?
Ida- Ohh.. hmm?.. nej då.. Jag bara.. hmm? ... var inne och bytte om lite...

förnedringen slutade dock inte bara med att jag framställde mig som en idiot utan den skulle förstsätta.
Hann ta på mig lite kläder medans gubbarna gjorde sitt..Satte mig sedan i soffan och lekte lite viktig genom att pilla på telefonen och starta datorn..
När "gubbarna" börjar bli klara säger den ena...
-sådär ja.. nu kanske du slipper oss för ett tag framöver..(krystat skratt)
där är de självklara svaret tillbaka ett "ja" eller kanske ett fyndigt litet skämt .. förvaltade jag mina kunskaper bra? ohh noo! istället säger jag..
-Näe men de är ju ingen fara. Bara trevligt så slipper ju jag vara ensam!
Lät jag som att jag var något jävla psykfall som levde på tillfällen då hantverkare eller liknande kom för att få lite "sällskap"... Addera att jag typ kom näck och hälsade på dem och nu vräker ut mig att de är skönt att ha dem här så jag slipper va "ensam"..
jaja .. min typiska tur. Jag kan inte föra mig i jobbiga lägen..Thats it!