right back at.......me(?)

Tydligen finns de "någon" som inte uppskattar när jag framhåller mig själv som "bra". För efter mitt förra inlägg om hur jävla nöjd jag var så fick jag äta upp varje bokstav av de.
1. Mina barn började bråka okontrollerat (som att det någonsin varit under kontrollerande former..ehh..hell no)
2. Kom på att hota med repliken -"bråkar ni en gång till så blir det ingen övernattning hos mormor och morfar".. (hur fan kunde jag ta de orden i munnen. De var ju självklart att de inte skulle sluta bråka, om jag så hotade med atombomber som skulle släppas på lägenheten i fredssyfte)
3. Insåg att min "ensamma kväll"  med litervis med kaffe, godis och tv:tittande gick käpprätt åt helvete.
4. Gick med på att Ville skulle få privilegiet att sova hos mormor och att Theo och jag skulle ha mamma&(äldsta)son kväll... och baka!
5. Cyklade och handlade på ica. Allt gick som de "skulle". tills vi kom ut från affären och cykelhelvetet hade låst sig. Alltså bakhjulet. Kontentan är att jag inte kom någonstans med skiten. Efter att ha fått råd av en nonchalant Mikke K i mobilen (som även den är mer trasig än hel) kunde jag ändå inte rubba min "hoj".
Det blev till att traska med två tunga kassar hem.
6. Kom hem och packade upp. Skulle börja baka dumlekakor med nobless... Hade jag köpt dumle? Nobless? formar?... NÄÄÄÄÄÄ!

(Nonchalanta Mikke K, alltså min pappa, kom precis i samma sekund som jag var i uppe i frustrationens topp. Han hade med sig min cykel som jag lämnat kvar, han var såklart tvungen att kommentera hur lätt de var att "fixa" till problemet med cykeln från helvetet. Antar att han såg att jag inte var på humör och gjorde mig då tjänsten och åkte och köpte de bortglömda varorna. -Tack!!

Nu är jag/vi hemma och jag hoppas min otur har gått över nu...(?)

 

"dille"

..... jag är inte den bästa på att hitta motivation till "saker" och "måsten", men måste ta mig tusan ge mig lite komplimanger för att jag (håller på att...) bli bättre. 
När vi ändå håller på att prata om klara förbättringar, så måste jag ju få skryta (eller varför skulle jag egentligen kalla de "skryt"? Bara för att jag själv är nöjd över "mig själv" så måste man släta över och nästa ursäkta sig själv med ordet "skryt") Jaja . jag har iallafall äntligen börjat röra på fläsket. Blir så otroligt avundsjuk när jag läser om folk som är så in i helvete "hurtiga" och tar sig både en "Morgonjogg" , gympass och en PW på eftermiddagen. Trots att hela dagen är fullpackad med träning så hinner de ändå med att antingen vara världens supermorsa eller ta ett glas vin på balkongen med "gänget" eller tillochmed båda två alternativen.
Jag har egentligen ingenting planerat på dagarna (förutom då de självklara =gå upp, va morsa och överleva) ändå har jag aldrig riktigt hittat tiden att ge mig ut och gå eller att ta en vinkväll med valfri vän jag ändå lyckats hålla kvar vid. Att vara Theo och Villes mamma tar upp all min tid och tanken på att orka göra annat har innan fått mig att se suddigt.
Men nu.....
Denna vecka har jag istället för att ställa mig med disk eller dra täcket över huvudet när jag lämnar Ville på dagis (de ynka tre timmarna jag just nu som "arbetssökande" har) så har jag skrudat om till träningskläder(vad andra kanske inte kallar träningskläder.. men jag tar vad jag har) och gett mig ut på en promenix. 
Igår så hann jag även med ett kombinerat yoga/pilates pass tillsammans med min mamma och avslutade det med en joggingtur på 30 min. Snacka om att jag kom hem och kände mig som en jävla SUPERWOMAN. (jag som på sin höjd tar en promenad ..oftast när jag är förbannad i syfte att gå bort ilskan istället för att skrika/gråta och bete mig som en småunge)
Idag kände jag fortfarande av mina "super krafter" och sprang istället för promenad efter dagis.
Jag är nöjd.! även att de flesta säkert tycker att de inte är så vidare värst att va nöjd över.. men de skiter jag i. För jag är nöjd. 

På tal om något annat (fast fortfarande på samma ständigt kommande ämne...mig )så har jag fått sjukhustid på torsdag, så om jag skulle dö, så vill jag ändå ha skrivit till de som bryr sig att .. jag (antagligen) tycker om er. Massor!!

Nu ska jag hjälpa ville som i några minuter har skrikit "färdig" inne från toaletten. (behöver antagligen inte förklara mer ingående?)

Run,Run

Sheldon (katten)va mer än en smula sugen på att hänga med ut och kuta nu på morgonen. Men icke. !!

nerver

efter jag lämnat yngsta sonen på dagis och precis tagit de första stapplade stegen mot vad jag skulle vilja kalla "morgonpromenad", så ringde mobilen.
Fick besked som jag under en längre tid väntat spänt på. -Datum bokat, och det är snart, jävligt snart!
Så med ett konstant "pirr" i magen så försöker jag fungera någorlunda "normalt" idag. 
Fördriver just nu tid med att kolla tv och lyssna medan mina ungar (plus kompis) leker inne på Theppas rum.

i´m alive

...jag lever.
Jag är förnedrar, men har livet i behåll. Störde sönder mig på att när jag flåsar som en st bernadshund i 40 graders värme, hoppar min unge omkring och håller låda angående "mördare i skogen", "hur 2:an på Astrid Lindgrens skolan är" och hur "rolig ens morsa ser ut när hon springer" (tydligen kobent)...

De var jag som bestämde takten och även jag som bestämde att de fick bli ett joggingvarv istället för de önskade två.
Men nu är jag motiverad som aldrig förr. Ska springa skiten ur min son innan de ligger snö på marken. That´s a promise.

Nu sitter jag och glor tv, medan mina små tokar ligger och "sussar" i sängen. Blir en tidig kväll för tragiska/otränade fröken Krantz. Ska sova bort förödmjukelsen och tagga inför morgondagen. (av någon konstig anledning då jag ändå inte är något planerat..om inte mamma får med mig på yoga som hon la fram lite snyggt idag). 
Kom även på att efter ha småkollat på Robinson för första gången idag, att de är skit . Trodde alla insett att Robinson är skapligt passé och borde sedan länge pensionerats.
Ja ja. Tacka vet jag "Hollywood fruar".  Störa sig på Gunilla Perssons barnmisshandel och sitta och le åt underbara M.Montazami (och kanske avundas Isabel Adrian)

Åhh neeeeeeej

Fan fan, jag slapp inte!!! Slutet är nära:(

prestationsångest

...nu är de såhär. 
Jag har mindre ångest, känner mig en smula nervös.
Theo kom hem från skolan nyss. Han hade ett "random" förslag som han inte ville att jag skulle neka. Han ville ut och jogga.. med mig!!
Faktum är denna. 
1. Jag har för tillfället (och typ 6 år bakåt) världens sämsta kondis.
2. Jag har en enorm vinnarskalle gällande allt som rör Theo (då även han är en otroligt dålig förlorare. De vill säga att låta han "vinna" eller "vara bättre" än mig, moi finns inte på kartan.)
3. Jag har "joggat/lunkat/snabbgått ca 1 gång sedan förra sommaren (då Martin drog med mig ut på  max tre rundor i skogen, innan han insåg att mitt "jogga" var till 80%  klaga på värk av olika slag eller prata skit om allt och inget)
4. Jag skryter något förbannat att jag kan "kicka" Theos "ass" typ dagligen..(inte för att jag skulle "dra till han i röven" utan mer att jag lite skämtsamt säger att jag är bäst på allt.) Hur fan kommer jag ur detta dilemma smidigast? 

Ja problemet är ju ganska glasklart. Jag vill ju vara stans atlet-morsa som tar sig en tur i flashiga joggingkläder i någon stark neonfärg och hejjar "peppande" på min lilla blonda son, men är ju liksom inte riiiiiiiiktigt där ännu.  
1. De närmast "jogging" kläder jag har, är mysbyxor där veckans matsedel ger sig till känna. 
2. "Pepp-talk" kommer gå åt helvete då jag skulle behöva en hel blåsorkester samt en av coacherna i "Biggest Looser" för att ta mig runt ALV parkeringen ens.
3. om någon ser oss så kommer jag inte bara skämma ut mig själv fullständigt, utan även ge min oskyldiga son men för livet...

what to do?

Återkommer senare. Hoppas på regn eller kanske någon form av mindre naturkatastrof som jag kan skylla på. (börja träna i smyg är ett måste)
//Patetisk-morsa

Kollar "Pelle Svanslös" tillsammans med villevalle i väntan på Theppas,som dagen till ära fått lov att gå ensam hem från skolan. (första gången och är tydligen en stor status uppgradering).

*ensam mamma söker*

... sitter fastklistrad framför tv.n och kollar på "ensam mamma söker" som majoriteten av Vimmerbys befolkning pågrund av den självklara anledningen att de visas ett välkänt ansikte i "rutan". -me like alot!
På Gårdstigen sitter även en "ensam mamma" dock inte med ett tiotal pojkar/män bredvid sig som fajtas om uppmärksamhet och kastar ut sliskiga instuderade meningar var och varannan minut.. nää tacka vet jag mitt sällskap i form av en godispåse och två katter.

Känner mig ganska duktig dagen till ära (därav privilegiet med godispåsen).. Jag har fixat, hämtat barn, varit på båten på torget (ätit glass och lekt), varit på biblioteket och lånat film/böcker, handlat mat, lagat mat, städat, läst böcker för barnen (i plural, alltså mer än 1 bok),lagt barn....och nu slappar i min ensamhet.
-i´m poud of myself.
Låter kanske inte som så jävla mycket att skryta om. Men då har "ni" aldrig cyklar tillsammans med min 3,5 åring. Det skulle kännas säkrare att springa igenom ett minfält, med förbundna ögon än att cykla på större vägar med Villevalle. Med hjärtat i halsgropen samtidigt som man för några minuter blir oerhört troende och ber för allt i världen att man ska klara sig levande hem..så ser "turen" ut.

Imorgon ska jag unna mig själv ensamtid på dagen i form av DAGIS!! ska duscha ASlänge, ska ta mig tid att platta HELA håret, ska handla helt ensam och tillochmed ta mig tid att fundera samtidigt som jag väljer varor.
vardagslyx..jajjemen!!

Bildbomb

... Sitter i soffan, andas, lyssnar på musik... alltså dagis är de bästa någonsin. Efter en hel del "munhugg" och övertalning fick jag ner min lilla "avatar-unge" till vad som skulle bli min räddning för dagen.
(kan dock inte låta bli att sakna kaoset och min lill-kille)

Slutet är nära

Sommaren har infattat bandade känslor. Positivt/negativt, glädje/sorg. Blickar fram mot en bättre fortsättning

Sommarlov

Göteborg levererade .
Tack alla inblandade spec carrutchi. Spontana besök (semestrar) is the shit!

Jag är komplett och skapligt hel igen, nu när mina små är hemma och samlade under mitt tak på Gårdstigen. Började veckan med att vakna på toppenhumör, tänkte att ni jävlar ska allt vara så in i helvete bra…..men….. min barn hade tydligen andra planer. De inledde dag ett (måndag) med bråket från helvetet (de vill säga att de var förbannade på ALLT som rörde den andra brodern Krantz). Mitt humör gick snabbt från att vara ”yihooooo” till suck, mutor, hot och alla andra metoder för att på alla tänkbara sätt få dem att vara sådär sams som jag varje söndag intalar mig att de ska vara.. Är detta de som kallas syskonkärlek månne?

Gällande barnen har ändå resten av veckan gått bra. Har sluppit slagsmål och brutna nyckelben för denna gång i alla fall. (tack och lov)

Imorgon blir det kalas för hela slanten. Mamma fyllde år igår (som jag råkade glömma bort och blev pinsamt nog påmind av självaste födelsedagsbarnet/damen/kvinnan/tanten(?)

SÅ GRATTIS MAMMA!!!  

Suger åt mig känslan..

... Känns bättre. Mår bättre. Kanske är de solen eller bara situationen som känns ljusare än på länge. Suger iallafall åt mig känslan.