På förmiddagen var han och jag ute och promenerade/cyklade i dryga timmen, innan det var dags att hämta hem Ville från dagis igen. Kände väl att mitt humör inte direkt var de bästa och mitt tålamod var i snudd med obefintligt. Why? Joooo.. när jag kom hem fick jag faktan slängd i ansiktet (eller inte ansiktet precis, men blev varse) att bitchveckan har kommit för att stanna (ett par dagar). Är jag lycklig över detta!? Ehh nej.
Samma dag jag inser att "lingonveckan" är i gång byter jag helt personlighet och blir en renodlad ragata. Jag tjuter, lackar ut på egentligen ingenting. Jag blir känslig som fan (kan jämföras med en gravid kvinna i ca 8:e månaden). Efter veckan från helvetet har jag någon (kanske två veckor) jag mår som en prinsessa, innan PMS veckan sätter igång. Då blir jag ännu värre. Kan på sin höjd säga att jag på en månad har två "bra" veckor. Det är under dessa två veckor jag egentligen skulle passa på att "umgås" vara social och få saker gjorda. Resterade veckor borde jag gå med en varningsskylt på ryggen.
Nog skrivet om "flick/kvinnliga problem" känns som ganska ointressant läsning. men ville bara få lov att spy ut min frustration över mitt humör... That´s it!
Idag har jag min barnlediga(vecko)dag. Då mamma och pappa valt att ta sig tid att leka och umgås med grabbarna Grus alldeles frivilligt. Jag hade planerat att traska till Angelica för prata "gojja" och dricka kaffe/te. Men ikke. Fröken Olofsson har dagen till ära blivit sjuk. Dålig stil måste jag säga.
Så blir att ta mig en långpromme med Amanda och Hanna´s pod i lurarna (tack Angelica för tipset) och lite godismys i soffan. Kan ju inte bli helt fel (?)
Nu blir det att knapra alvedon/panodil/ibumetin/ipren så jag förhoppningsvis kan ställa mig upprätt inom en timme eller två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar