Nu skulle jag varit i min bil påväg till Oskarshamn för att hejja fram Ville på hans första fotbollscup (på bortaplan). Jag skulle antagligen desperat försökt hålla två söner under kontroll utan bråk och samtidigt roa en tjeja i bilbarnstol. MEN..

... Jag är hemma med sjuk dotter. Mormor och morfar fick hänga med på fotboll och jag fick under protest stanna hemma.

Jävla förkylning/feber/hosta/öronont!! 

Noteras att den extremt glada posen med tummen är ett stort ironiskt skämt. Jag är allt annat än glad. (Just saying)

Dock så är Luna inte lika ironisk. Hon är precis så snorig och dan som hon ser ut på bilden nedan. Och även blicken ("tro inte jag tänker äta en jävla tugga av vad som erbjuds") är helt allvarlig också. 

Ville däremot är precis så glad som han ser ut (alltid)