Har fått höra att Ville "älskar mig" fler ggr än vanligtvis, Theo kom inramlandes efter skolan trots "pappavecka" för att gratta, har fått blommor och dylikt av fina vänner för att inte tala om alla grattismeddelande. Ja en sjuhelvetes ego-boost.
Den enda (i min familj) som egentligen inte gett mig någon extra uppmärksamhet är ta mig tusan Luna. Hon har då fan inte ansträngt sig de minsta..
Firandet började redan igår kväll då första paketen öppnades (jag tjatade inte till mig den noteras, nästintill tvärtom. Givaren hade inte direkt tålamod nog). Där och då insåg jag vilken otroligt fin människa jag har i min "innersta krets", Inte bara pga innehållet utan även vetskapen av att jag har blivit "hörd" trots att min muntourettes som skulle gjort vem som en mästare på selektiv hörsel-teknisk.
Kanske är inte 28 bast (år/jordsnurr) så jävla illa ändå. Kanske (hoppas) är de MITT år, då allt faller på plats (hoppas,hoppas,hoppas).
Trots strul på vissa plan så känns livet aningen roligare numera.
Så åter igen tusen tack för all uppvaktning. Känner mig fruktansvärt tacksam och smått rörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar