...

Lite tragiskt kanske men kände att jag lika gärna kunde fortsätta skriva nu när jag hade börjat.
Sitter ju fortfarande hemma efter en (för)tidig morgon. Fan att de ska vara så jävla svårt att lägga sig i tid på kvällarna och komma upp i tid på morgonen och ha energi och tålamod att manövrera och övertala en (snart) 2 åring att ta på sig, borsta tänder och komma iväg till dagis.
Vad jag än frågar eller lockar med så är standard svaret -NÄÄÄ!! (och självklart kan man inte säga nej bara utan man måste ju SKRIKA de för att ingjuta någon form av makt och pondus)..
Ville kan vara världens gulligaste och mysigaste unge, men fan va han kan trycka på rätt irritationspunkter ibland. Stundtals när jag är som mest i gasen tror jag att mina barn gör allt för att se om de går att knäcka mig..hehe..
Älskar mina barn över allt inget snack om saken men herreguu vad de kan jävlas..
Nu i veckan är Theppas hos pappa D och de betyder att jag är helt barnledig kommande helg. Vad göra?

Näe dags att göra någe vettigt.