... Låter ju ganska mesigt egentligen men i tre dagar anser jag att jag har haft rätt att tycka synd om mig själv och kräva sympati. (vilket jag har gjort med råge också)
vaknar på morgonen och låter som en whiskeypåverkad a-lagare, väser fram godmorgon till mina ungar som i stora drag vaknar i chock varje morgon åt att deras mamma låter som ett monster.
Får också lite dåligt samvete att jag somnat ifrån M hela veckan (skyller på förkylningen) även under heta diskussioner. Att sedan förneka emellan snarkningarna att man sover kan man ju ha olika åsikter om. Men ett tips från en rutinerad är att lägga ner från början. Hur många gånger jag än försökt så har jag inte lyckats en gång ens. Antingen är de jag som är sämst på att ljuga eller min "beloved" kille som är grym på att syna min bluff.. (?)
Idag kommer V´s pappa hem för att umgås med sin son över helgen, T är hos sin pappa och då betyder ju de att IDA ÄR BARNLEDIG... Kanske är jätte fel att känna glädjerus över att lämna sina barn, men jag måste faktiskt få andas och bara vara omogna Ida ibland. Jag är trots allt barnledig 1 dag och två nätter på 14 dagar. så även att jag saknar mina små till tusen bara efter några timmar så måste jag få unna mig ensamtid med gott samvete.
Dags att diska .. yeeeeah!
Kul att du har börjat med blogg :) klart att man måste vara ensam lite inte bara mamma, det e faktiskt skönt dom stunderna man har för sig själv och vila upp sig lite, så man kan få mera kraft :) kram Natalie.Häll
SvaraRaderaPs: har med blogg, kolla gärna www.varldensfinastefamilj.blogg.se