Det är ingens fel eller speciell händelse utan bara en sån där "idag känns det förjävligt-jag vill bara lägga mig och storlipa som en barnunge som inte får som den vill" dag.
Var just det jag precis gjorde. Inte storlipade kanske, men reagerade för att de inte gick som jag ville (även om jag inte ens viste själv vad jag var ute efter). Detta blir lite av ett kryptiskt inlägg, men jag har trots denna sida för min skull, mitt intresse och behovs skull.
Jag är känslig och ENVIS, bortskämd till tusen( inte materiellt men psykiskt att jag alltid fått som jag velat i stora drag). Därför är det så jävla svårt att vika sig, släppa på principer och sätta sig in i andras känslor. Med det menar jag inte att jag missunnar andra människor och bara tänker på mig själv, men jag har piss svårt att se att JAG har FEL och sluta kämpa gör min sak i "rätt tid".
Bara för att bättra på mitt psykbryt idag så har jag varit i oräkneliga bråk med båda mina fina ungar, och ångesten är ett faktum när man sedan får lägga dem för natten i vetskap att dagen inte blev sådär rosen-rosa och fin som man planerat.
Mina barn är underbara, alla tre (då jag ser det som en självklarhet att räkna in mitt finaste bonusbarn i skaran) men det är inte lätt att pedagogiskt och snyggt få ihop tre olika (starka) viljor..
I morgon ska jag ut till stallet och andas häst och gödsel lukt och det ska bli så JÄVLA skönt! Jag måste andas annan luft än den jag vanligtvis pressar in i mina lungor, för jag vill vara den bästa för mina barn och min sambo istället för en bitterfitta som ständigt hittar småsaker att klaga på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar