Känns ju sådär första dagen utan barnen och man gör inte ett dugg. Är på sista tiden jag blivit så otroligt rastlös. Som att mitt huvud och kropp inte alls vill sitta ner och ta de lugn, utan stressar fram en massa projekt som måste slutföras innan nästa tar vid. Kanske ett försvar så man slipper tänka och känna.
Idag bestämde jag mig iallafall att gå emot min rastlöshet. Att försöka njuta av mitt eget sällskap (även att de inte är så "rockigt" ännu). Matilda kom förbi en sväng för att mildra mina mindre psykbryt (vilket hjälper super duper mycket).
Så mission för fortsättningen är ta mig tusan att -lära mig att uppskatta att vara ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar