Bidde ett liseberg-besök för två av tre medlemmar i familjen Krantz igår. Ville fick snällt stanna hemma med mormor och morfar medan jag och Theo (tillsammans med M & son) åkte karuselll tills vi (=M) blev illamående och åt godis, klubbor, sockervadd etc etc tills vi mådde ännu sämre.
Jag som lärde mig att åka "karusell" (känns som ett jävligt gamalt ord att använda? dock lite charmigt, men attraktion kanske ändå är det korekta att skriva?) för bara ett par år sedan, blir som ett litet barn på julafton när jag ser alla (totalt osäkra och antagligen livsfarliga) metall/trä banorna runtom i "parken". Det var faktiskt Theos farsa som nästintill tvingade upp mig på mina första "åkturer". (tvinga= Jag hade i stort sett lovat i övet ett år att jag skulle åka skiten. När vi väl var på plats "bangade" jag allt förutom typ tekopparna. När herr Svensson visade offentligt sin besvikelse så kunde inte riktigt mitt ego och min envishet låta bli att med hjärtat i halsgropen, med ögon som pissade tårar och en mun som skrek alla möjliga "barnförbjudna ord" (som mina barn absolut inte kommer kunna nyttja i den unga åldern) så klev jag på tåget =Lisebergbanan och ÅKTE.. efter första turen så åkte jag 9 ggr till på raken.. så Tack!)
Vi började dock gårdagen med jukeboxen.. (lite av en favorit) eftersom Lelle var en smula för kort så blev det bara jag och theo som "körde". Skakade som ett asplöv innan bilarna fick fart.. Sedan skrek jag mest.. tror jag skrek - JAG DÖÖÖÖÖÖÖR, JAG SPYR, AHHHHHHH! ett antal ggr. När vi stannade insåg jag att i bilarna runt om satt cool-lugna barn i åldern 5-7 och tittade på mig som omjag var dum i huvudet samt att jag tydligen fått någon 7 årings lillebror att bli skiträdd och gråta..(tyckte väl att det var någon mer än jag som skrek lite extra högt, synd bara att det var pga mig och inte för adrenalinkicken..
Dagen var iaf lyckad och vi drog inte ifrån Liseberg förrän efter sju.. (=sen kväll och övertrötta ungar som däckade i typ Mariannelund...helt onödigt om de ändå tvingat sig att hålla sig vakna så långt)
Idag fyllde Martin år.. Firades genom att Ison (just då en idiotisk djävulskatt) släpade in en halvdöd fågel efter tolvslaget. (som Martin fick "göra slut på" medan jag satt i fosterställning och höll för öronen och tjöt inne i sovrummet).. Fick sedan som "grädde på moset" städa undan fjädrar och dylikt i hallen som IDIOT-katten helst ville ha kvar som någon form av mördar-souvenir. gaaah...awww!!
Vaknade på morgonen.. och hade i min dvala (typ) förträngt att födelsedagen förtsatt efter nattens roliga bravader. Martin fick ett samtal och var borta på tre röda på något "Mission" ..(?) jag fick iallafall tillfälle att samla mig, vakna, duscha huvudet (med två barn som frågade frågor medans jag stod uppochner med ett sprängrött ansikte pga av blodsamlingen som samlats innuti huvudet) innan M kom tillbaka och barnen och jag kunde skrika grattis och sjunga "ja må han leva" i olika tonarter och verisioner. -"Det är tanken som räknas",
Jag och barnen fick sedan följa med till Familjen Karlsson,Säll för lite födelsedagsmat och fika (TÅRTA)..
...Hoppar nu några timmar......
Väl hemma inser jag att jag inte bara saknar det vanliga i kylen (=mjölk, yoggi etc) utan även toapapper och tandkräm.
=Knalla ner till ica med en övertrött Ville och en överdrivet pratglad Theo..
= En mycket irriterad mamma(Alltså jag) som försöker trösta/lugna Ville som far som en tornado och pga av tröttheten inte redigt kan kordinera sina armar/ben..samt försöka lyssna på Theo som har sina fem timmars utlägg om allt från "Bellman skämt" (som man inte bara måste lyssna på utan STRATTA åt också¨, hur falskt de än låter) och teorier om ....hmm.. allt!!!
Nu sitter jag ensam i soffan, barnen sover och jag ska även jag tacka för idag..
Ser inte fram emot kommande vecka.. men det som inte dödar härdar.... eller??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar