Jag lider av ett stort/massivt problem. Ett problem som ger sig till känna dagar som denna.
Jag har så otroligt lätt för att känna mig ensam! Det är inte så att jag är helt ensam speciellt ofta, nästintill aldrig (längre stunder). Men önskar att jag kunde uppskatta ensamheten lite mer än jag faktiskt gör.
-Vad ska man göra?
Idag har jag och Villevalle varit på ALV (tillsammans med Angelica) och kollat runt helt i Villes takt. Stannat där han vill stanna och lekt sönder skådisarna han noga valt ut. (Fidelito, Ronja var de utvalda för dagen). Unga herr.Krantz har även tagit kort på random personer (insåg jag när jag gick igenom mobilbilderna på min telefon), daskat x antal personer i rumpan och försökt i över tio minuter prata med en dansk man som inte förstod ett ord av vad min lilla son sa(men ville vägrade ge sig).
Får man lov att skryta lite också, när jag ändå skriver.? tycker allt att jag får de...
Vet att en viss Karlsson alltid säger att jag framstår som skapligt kändiskåt, vilket jag motsätter mig.. men idag.. joo jag är fan lite starstrucked.
Inte nog med att jag med ryggen passerade Katrin Z (skriver Z eftersom jag inte vågar mig på att skriva efternamnet och är på tok för lat för att googla) utanför Pippi. Men också satt och lutade mig (notera fysiskt lutade mig) emot allas våran Bingo Rimer under Ronja föreställningen . Vist får jag lov att vara lite katig? Alltså bara liiiiite, inte drygt katig men typ på gränsen..(?) Nu fick M jävligt mycket "vatten på sin kvarn" men det skiter jag i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar