vänlig person med pondus sökes...

..Jag försov mig!!! Igen.
Alltså inget dagis för Villevalle (finns liksom ingen anledning att lämna och hämta inom samma timme), samt ingen ensamtid/promenad för mig..(F**n). Inte nog med att försovningen gjorde att jag missade de två redan skrivna "sakerna", utan att jag missade att vinka av både M och Leon . Skittrist för både mig och Ville speciellt när jag vet att de är endast mitt fel. (rättare sagt mitt huvud som helt stänger av mig på natt/morgontid) 


Medan jag sitter och surar framför datorn så kollar Ville åter igen på film (även denna gång "upp"). Idag kommer Theo hem och då hoppas jag verkligen att mitt humör har blivit lite mer åt de positiva hållet.

Inte nog med att morgonen faktiskt gick käpprätt åt helvete så råkade jag låsa in mig på toaletter lite för lång tid för att min son skulle ha tillfälle att "go bananas" med mitt allreningsmedel (Sånt där starkt medel i sprutflaska) som jag råkat lämna i acceptabel höjd för att en fyra årings händer skulle kunna få tag i (om han ansträngde sig). Så när jag kom ut från toan och möts av Villes tok nöjda/lyckliga ansiktsuttryck samt lukten av starkt medel insåg jag att detta kunde se ut hur fan som helst. -Ja vilket de också gjorde.!
Hade ett lager med vitt skum över hela köksgolvet/fönster och väl valda fläckar på kylskåp och stolar.
- Blev jag lycklig?? mjooo njee..
Jag har fått höra att när de gäller Ville och Theo kan jag inte låta speciellt respektingivande utan mer som om jag låter smått uppgiven och mesig.. Men i min bok så lät jag jävligt uppfostrings-pedagogisk när jag försökte (på Villes nivå) förklara och säga till att han gjort fel ! Kände mig lite stolt sådär i några sekunder innan sprutflask-jävlen blev snodd igen och jag insåg att jag pratat för stängda öron..

Frågan är om det finns kurser för mammor med för lite pondus som jag skulle kunna medverka i?
Alternativt någon vänlig själ som skulle kunna ta sig an "uppfostrande" delen i min familj?