kvällsunderhållning

Ja eftersom jag bidde ensam ikväll så sympatiserar jag med mig själv och äter inte bara upp mitt eget godis (vi köpte idag) utan även barnens kvarglömda popcorn.
Trodde de skulle bli en skapligt trist kväll, men blev positivt överaskad när jag insåg att de faktiskt gick en film JAG kunde se utan att bli uttråkad, livrädd eller galet trött av.
"I rymden finns inga känslor".

Idag har jag lämnat barn nr.2 för en "ensamhelg" utan mina älsklingar, Måste ta tag i planerandet av nyår när jag nu har tid att tänka. :)

i´m back

Jo jag vet att jag varit sämst på att uppdatera inlägg etc. Anledningen till detta är den enkla anledningen att jag inte fått mitt "nya" internet ännu. Om jag ska blogga måste de göras på mobilen (och de som sett min mobil förstår att de är en process att ens starta telefonen, då skärmen är helt "fucked up".). Men igår fick jag lära mig att "internet-dela" med mobilen, vilket betyder att jag faktiskt kan använda min dator.. yeeeah!

Idag är jag ensam hemma med Villevalle.
Theo drog till hans pappa i morse (för att spendera helgen samt julafton med familjen Svensson/Gunnarsson) kommer vara skapligt tomt utan min stora kille, men lever på att nästa jul är MIN.

Idag införskaffade jag de senaste julklapparna tillsammans med M. De enda julklapparna jag faktiskt är "Nöjd" över är klapparna till just Theo, de andra har jag handlat i ren desperation. Det var tredje dagen på raken på "Lekia" och frustrerad pillade på alla tänkbara presenter. Blir mindre manisk efter att köpa något relativt bra att de egentligen bara blir skit av de hela. Tack o lov är Ville ganska lätt att göra glad. De han skulle bli mest lycklig över är en påse godis och en cocacola. Eftersom jag inte känner mig som "veckans mamma" om jag skulle slå in en burk cola och en godispåse så fick jag fundera ut vad mer han möjligtvis kunde bli lika glad för. Blev ett plockande av allt från trumsett till tatueringar..

Nu sitter jag i soffan med en snarkande Ville bredvid mig. Funderar starkt på att faktiskt gå och lägga mig även jag. Bara för att få kvällen att gå liksom.

Min brorsa med familj kom föresten till Vimmerby idag. Frågade M om det var normalt att vara nervös inför att träffa honom, då jag i bilen till mina föräldrar satt och bet ner x antal millimeter av mina (egna) naglar (noteras)..

Nu ska jag borsta tänder och försöka tvinga min "sletna" kropp att stänga ner för dagen...
God natt

Fredag.

... Fick äran att hänga med Theppas till skolan idag och se min avkomma in action. Kom på mig själv att minnas mina år i låg & mellanstadiet. -herregu vad saker och ting förändrats medan vissa är exakt desamma. Har också blivit lite (barn-)möbler rikare. Så i morgon blir de pyssel för hela slanten. Något måste man ju fördriva helgen med.. Inte för att falla in i "könsroller" men får vara "mannen" i familjen i morgon.

Nu bäddar jag ner mig i soffan iklädd myskläder och sockor. Täcket uppdraget till näsan och sjuhelvetes massa godis..

Mensåattehhh

Inget internet har man,.. Mensåatt Ehh... Känner mig lite handikappad måste jag erkänna...
Idag kom man hem till halvsjuk ville och sällskapssjuk kisse. Undrar dock var kisse nr2 är..(?)

extra timmar och en redbull önskas..

Jag känner mig stressad till tusen.. Jag har (vad som känns som) hundratals saker att göra på några ynka timmar. Då måste också poängteras att jag helt fallerar under minsta stress. Jag trampar vatten och tar mig inte för ett dugg.. 

Jag måste hinna duscha (tredagars otvättat hår är inte de mest optimala när man ska iväg på galej)

Packa Barnen samt mina väskor. (sjukt mycket som ska med när man ska iväg längre än över dagen.. Inte blir de heller bättre när man har ansvaret för att allt ska med till de små också)

Måste även hänga upp blöta tvätten så den inte möglar och vika in alla rentvättade högar så inte mina kissar får för sig att bygga bo i dem.

Disken.. Den diskar uppenbarligen inte av sig själv tyvärr.. 

etc etc,

Så att jag skriver är jävligt onödigt för jag har inte tid!!
Ska försöka hinna med att sova med,.. skulle ju vara lite bra!

schulman show time..

Jajjemen.. har haft en relativt tråkig kväll (efter att barn somnat) så sätter jag mig just nu med en kopp te och kollar Schulman show. (som jag förvisso redan sett på datorn för någon dag sedan). 
Har ju desvärre arbetat fram någon form av beroende av Alex/Amanda Schulman. 

Idag så satt jag och Ville och kollade "halv 8 hos mig". (som denna vecka lite förvånande var i Vimmeby-Hultsfred). När programmet sedan tog slut så hade Ville blivit hungrig och bad mig fixa en macka samt lite nyponsoppa. För att undvika bråk såhär på kvällskvisten så accepterade jag beordran och gjorde de som förväntades av mig. När jag sedan kom och serverade min snart 4 åriga son "maten" sa han...
-"Mamma, Jag ger dig 5 poäng".
Först tyckte jag att de var skit gulligt att han tagit efter programiden och uppskattade programmet precis som jag.. Vi hade likson något gemensamt) . Sedan tänkte jag efter..
-5 poäng.! Gav han mig 5 poäng!!
Är inte ungen en aning kritisk och snål.. Jag trodde inte jag skulle bli bedömd för den spontana kvällsmaten. Men tji där fick jag.. 
Ska fan få minst 7-8 poäng i morgon.. It`s on !! its so ON....

...

Känns som om jag har en mindre en-mans orkester inuti huvudet (av den irriterande sorten). Inne på tredje dagen med huvudvärk och jag börjar bli smått frustrerad på att jag inte kan ta mig för något... Barnen får snällt kolla på film dagarna i ända då jag själv inte vill röra mig mer än nödvändigt, lägenheten ser överjävlig ut. (är i stort behov av en grundlig städning).
Ska strax försöka ta med grabbarna ut på en cykeltur till zoo affären. Jag menar så fel kan de väl inte bli med aktivt cyklande och titta på håriga små djur som avslut..

what to do,,?

Seriöst talat Sex and the city kan nog ta mig tusan aldrig gå "ur tiden". (hoppas jag kan stå för detta inlägg om sådär 30år också, vilket jag faktiskt tror). Sitter i skrivande stund och "göttar" mig framför just satc, halvsittande med täcket upp över näsan. Ville och Theo har inte vaknat en enda gång sedan de somnade och jag har fått sitta helt ostörd i soffan från klockan 21:00. -Vardagslyx I say!

Idag kom mamma förbi efter hennes dag i Kalmar. Tog mig friheten att trotsa irriterande hals och huvud för att ta mig en (noteras minimal) promenad och handla på ica. Tog på mig "träningskläder" bara för att komma i rätt stämning iallafall. (tror jag misslyckades ganska hårt faktiskt).
När jag kom hem var de fullt hus i form av mina grabbar samt grannen och hennes kompis. Kan ibland uppskatta stöket och stimmet med lägenheten full av barn. (kanske lite av bekvämlighets skäl, då jag som mamma inte behövs lika mycket.) Men tänkte ändå att jag resterande dagar på denna vecka ska försöka göra allt i min makt för att vara "årets mamma" och ge mina barn 100% av mig, vare sig de vill de eller ej. Så länge inte "sjukdom" och åkommor hindrar mitt "lekande".

Jag har faktiskt lagt mig till en mer seriös sida de sista veckorna. Funderar mer och mer på vad jag faktiskt ska bli när jag blir "stor". Har tillochmed gått så långt att jag frågar folk som står mig nära vad jag ser ut att passa som. -så pass desperat är jag!

Frågan angående framtid och visioner stressar sönder mig stundtals. Jag vill ju faktiskt bli något eller någon, och känner att även att jag är en smula skoltrött så skulle jag ta mig tusan vilja utbilda mig till något vettigt, nu när de ändå inte finns ett enda jobb ute på marknaden (om man inte vill nöja sig med osäkerheten med att vara den såkallade "vikarien".. Inget ont om vikarie-jobb noteras).
Jag har frågat Matilda, Martin, Mamma, Johan etc etc vad jag ser ut att kunna bli? (hur nu utseende har med karriärsval att göra? ) Jag har gått så långt att jag googlat "vad ska jag bli när jag blir stor" och fått göra en del tester med frågor som räknar ut vilken "typ" av människa jag är och vad som är såkallade "passande" jobb för mig.. Tragiskt? Eller bara desperat?

Nu ska jag faktiskt lägga mig. Jag har varit vaken på tok för länge den sista tiden.

knäppa kort (i dubbla bemärkelser)

Man blir ju lite glad när man (en tråk/sjukdag som denna) hittar dagiskorten i brevlådan. Inte nog med att korten är hemma utan också att de är första gången någon av mina barn ser något annat än livrädd ut just på dessa kort. Kanske har de precis som jag lite prestationsångest när de kommer till korttagning när någon annan tittar på (typ en hel dagisklass eller på släktträffar etc). 

Jag personligen har arbetat fram en mindre fobi emot folk som ska "knäppa" kort på mig (spelar i stort sätt ingen roll om de är enskilt eller i grupp). Hatar mitt fejkleende nästa lika mycket som jag hatar mig själv allvarlig.(lite balansgång de där). 

De är väl ganska uppenbart att jag kan ta kort på mig själv (lite ego som man är) men de är inte alls samma sak. Kanske vetskapen om att jag kan kontrollera de som stannar på mobilen eller sätts i ramar eller blogg. 

M har haft en liten fetisch att ta kort på mig i de mest oattraktiva tillfällen. 

Typ.

- Ida somnar i bilen/bussen/flyget/soffan. (skinn och fett lossnar helt från dess ursprungliga muskelfästen i ansiktet och de är ingen överdrift att säga att jag ser ut som jag varit död i ett par dagar eller två)

-Grod-perspektiv (när man ser rakt in i de mindre smickrande närborrarna och i stort sett rakt upp till hjärnan.  Inte nog med detta så ser man även ut som en neandertalare med världens grövsta käke samt dubbelhaka.

-Skrattande-profil (då jag har en defekt i form av ett överbett och sneda tänder. Jag brukar nyttja mina tänder som ett sämre försök till "party-trick" genom att bita kvinnliga vänner i handen för att sedan visa upp de korrekta V:et man får inpräntat i några sekunder.. Brukar sedan lägga av den uttänkta meningen."så ska jag mörda någon så ser man direkt att de är en i Krantz-släkten som har varit i farten om de är bett med i bilden".. har dock aldrig riktigt fått den respons som jag förväntar mig efter den kommentaren. Vad jag nu förväntar mig. typ -"Ahh mee guu va fräääänt" eller något. Osäkert ännu)

De va väl topp 3 värsta korttagningarna. 

Sötaste Ville i nya tröjan han va tvungen att dagen till ära ha på sig.. 

Vård Av Mig

Sjuk.. Ja de räcker väl egentligen med att säga de. Veckan inleds med halsont, hosta och huvudvärk. Jag som har jätte mycket att göra och se fram emot denna vecka, känner mig lite stressad nu när jag endast sitter i soffan med en te-kopp och tycker synd om mig själv. Blir en förmiddag med familjen Schulman i alla dess konstellationer..    

Igår fick jag för mig att kolla lite äldre avsnitt av "schulman show" (antagligen för jag matat igenom alla andra avsnitt x-antal gånger).Fastnade då åter igen på "klippet" på hemkomna soldater som överaskar sina barn.. Fy tusan vad jag tjöt. Nästan lite sådär omänskligt (när de kommer till att de var ett youtube klipp och inget personligt). Satt och snörvlade och grät högljut. (kom tillochmed på att jag satt och kommenterade under klippets gång..)

- man får väl vara tacksam att ingen såg mig..!

  

kontaktannons..

Kände bara att jag var tvungen att klargöra att jag inte la ut en diskret kontaktannons i föregående inlägg..Jag var alltså ute efter någon form av "uppfostringshjälp" inte en man med pondus som kan hjälpa mig med ansvaret. oh nej! 

Fick däremot ett tacksamt svar från min finaste granne, Frida. Hon erbjöd hennes "man" som lite uppfostringshjälp då Ville och Theo hyser stor respekt för just honom.(känns lite konstigt att kalla Robin för man..faktiskt.. Jo han är ju faktiskt en "såkallad" man, men nää inte Robin. Han är som dendär irriterande storebrorsan som ger sig fan på att jävlas vid varje tillfälle man ses, som man ändå inte kan låta bli att tycka bra om.. Skit ittiterande och jag hoppas verkligen inte Frida yttrar detta skrivna nu..) 

Sitter bänkad framför "Ensam mamma söker".  Det jag blir lite förvånad över är.. Pratar vi med sådan grov dialekt? Har inte alls uppfattat att vi "härifrån" pratar speciellt konstigt.. men va fan. No offence alltså men känns som jag levt i en dialekt-lögn. Jag som trott att jag till stor del pratar "rikssvenska". 

-But Hell no!!

vänlig person med pondus sökes...

..Jag försov mig!!! Igen.
Alltså inget dagis för Villevalle (finns liksom ingen anledning att lämna och hämta inom samma timme), samt ingen ensamtid/promenad för mig..(F**n). Inte nog med att försovningen gjorde att jag missade de två redan skrivna "sakerna", utan att jag missade att vinka av både M och Leon . Skittrist för både mig och Ville speciellt när jag vet att de är endast mitt fel. (rättare sagt mitt huvud som helt stänger av mig på natt/morgontid) 


Medan jag sitter och surar framför datorn så kollar Ville åter igen på film (även denna gång "upp"). Idag kommer Theo hem och då hoppas jag verkligen att mitt humör har blivit lite mer åt de positiva hållet.

Inte nog med att morgonen faktiskt gick käpprätt åt helvete så råkade jag låsa in mig på toaletter lite för lång tid för att min son skulle ha tillfälle att "go bananas" med mitt allreningsmedel (Sånt där starkt medel i sprutflaska) som jag råkat lämna i acceptabel höjd för att en fyra årings händer skulle kunna få tag i (om han ansträngde sig). Så när jag kom ut från toan och möts av Villes tok nöjda/lyckliga ansiktsuttryck samt lukten av starkt medel insåg jag att detta kunde se ut hur fan som helst. -Ja vilket de också gjorde.!
Hade ett lager med vitt skum över hela köksgolvet/fönster och väl valda fläckar på kylskåp och stolar.
- Blev jag lycklig?? mjooo njee..
Jag har fått höra att när de gäller Ville och Theo kan jag inte låta speciellt respektingivande utan mer som om jag låter smått uppgiven och mesig.. Men i min bok så lät jag jävligt uppfostrings-pedagogisk när jag försökte (på Villes nivå) förklara och säga till att han gjort fel ! Kände mig lite stolt sådär i några sekunder innan sprutflask-jävlen blev snodd igen och jag insåg att jag pratat för stängda öron..

Frågan är om det finns kurser för mammor med för lite pondus som jag skulle kunna medverka i?
Alternativt någon vänlig själ som skulle kunna ta sig an "uppfostrande" delen i min familj?

nytta med nöje.

Kom hem från en timmes promenad nyssen tillsammans med Matilda (älskade syssling) och Ville i vagnen (tro de eller ej). En liten klapp på axeln att vi båda tog oss i kragen och tog "prommen" trots regnet som gjorde motivationen lite sämre. Igår var vi faktiskt ute i nästan två timmar och närmre 17 km. -de börjar ta sig för "hopplösa" Krantzarna.

Idag spelade Theppas hockey i Västervik. Mamma, pappa och Ville var där och kollade (från min sida av släkten), själv låg jag hemma med halsont och en otroligt irriterande trötthet som hållit i sig ett par dagar. -Håller jag på att bli sjuk månne?
Fick iallafall kontinuerliga uppdateringar av hockeyspelandet. Först av mamma och senare av min egna lilla stjärnspelare T.Krantz.

Om jag inte får något bättre för mig lär jag skriva mera ikväll, men just nu har jag annat att göra.. typ leka med Ville så han inte helt "går lös" i lägenheten...

Mr: Bimbobitch I guess..

Ville- Jag är världens bästa fotbolls spelare..

Ida- Jasså vem är du då

Ville- Jag är den där Zlatan..(se fruktansvärt nöjd ut över att lite snabbt kunnat plocka fram ett passande namn i sammanhanget) Ja jag är den där bästa Zlatan "Bimbobitch"...

Ida- (tänkande tystnad)..hmm.. Vem sa du?

Ville- Ja men jag är ju Zlatan "Bimbobitch" sa jag ju.

Ida- Ibrahimovic menar du?. (ja jag har faktiskt googlat stavningen. Erkänner att jag var osäker på de olika bokstäverna i namnet. Inget jag repeterade gånger brukar skriva)

Ville- Nääää inte ibra..... imbra.. Inb...Jag sa Jag är Zlatan "Bimbobitch":..åhhhh!!

En sekund där började jag själv ifrågasätta om jag missat någon ny fotbollsstjärna som faktiskt hette något i närheten med "Bimbobitch" men tror mig nu veta att de är min son som har fel.. Vilket jag försökt påvisa massor med gånger, men utan resultat eller framsteg. 

Sitter framför tv:n med "Zlatan Bimbobitch imitatören" och kollar "upp" för säkert 4:e gången bara idag. Inte för att jag klagar då filmen faktiskt är jävligt bra. Lite tragiskt att jag tjuter varje gång man får se den bittra gubbens historia tillsammans med frugan.. Åhh.. blir en smula sentimental över gamla personers kärlekshistoria (om den är sådär "filmfin")

Hände dock en liten incident med Villevalle ganska nyssen som jag inte var helt säker på om jag ville eller borde dela med mig av, då de kan missuppfattas.. (hmm) ... kan väl säga så att jag måste lära min son att inte vara så öppen verbalt när de gäller folk..Han har lätt att uttrycka lite smått bisarra kommentarer som egentligen inte är något ont i, men kan liksom "komma ut" lite fel..  Vilket denna händelse bevisade. Sparar nog på den..

20121019

Har haft två toppen dagar tillsammans med M och Leon... 

Leon som jag saknat som fan och jag inte haft möjligheten att träffa på för tok för lång tid. Man inser ju inte hur mycket man faktiskt saknar någon förrän man varit ifrån varandra. Ville verkar även han ha saknar unge Herr Gustafsson. - De har nämligen lekt som aldrig förr. De ha inte bråkat om bagateller eller (vad jag minns) "tappat" några tårar. 

Idag bar kosan till Busfabriken i Linköping. Har leks som om de inte vore en morgondag. Kan säga att både jag och Villevalle ligger helt apatiska i soffan nu. Kan inte sova men inte heller någon ork att leka. Jo sen vet jag att klockan är skitmycket för en 4 åring och att jag kanske inte förespråkar bra föräldraskap genom att låtit han vara vaken så här länge, men va fan. Ibland så får man väl släppa lite. Eller?

Nu ska jag allt göra en kraftansträngning för att få han att "knoppa" och förhoppningsvis även jag.

Ballonger, paket, socker och en jävla massa cyklande

Har jag någon gång berättat hur jävla fina Grabbarna grus är..alla tre. !

Idag träffade jag finaste Leon, och guuu vad jag saknar den lilla skiten. 

-Tog mig en morgonpromenad efter att jag lämnat av Ville och blev positivt överaskad när jag i sluttappen blev stannad av en bil som inte bara innehöll  M utan även Lelle-Pelle. (dagen till ära med röd hårfärg i huvudet...) 

Spenderade hela dagen med (en jävla massa) cyklande. Tror vi var överallt och ingenstans. Drog väl ut runt ett och var inte "hemma" förrän sent på kvällen. 

Jag och Ville (desvärre inte Theo då denna vecka klassas som "pappa-vecka") blev inbjudna på Leons 4 års kalas, vilket vi inte var sena att tacka ja till. De som känner till Martins och Leons släkt vet att man inte direkt har tråkigt hos familjen Karlsson/Säll. (ett annat plus är att man alltid går därifrån med magen full, ibland överfull med massa gott som man intagit med jämna mellanrum). 

Ville var inte jätte lycklig när jag under tvång tog med han hem igen. (han ansåg att han skulle ha stannat kvar ett par timmar till). Ett tips är att inte ta med en arg/ledsen/besviken/trött 4 åring hem på egen cykel, vi var en vandrande /cyklande katastrof!! (milt sagt). För att underlätta lite så tog jag med min ledsna/förbannade son på en promenad med vagnen. (där han faktiskt slocknade). 

I nuläget ligger han utslagen på soffan och jag funderar starkt på att kasta in handduken även jag. Kan inte påstå att jag är på bästa humöret. Igår var jag på topp, men idag är jag närmre botten.... Så varför plåga sig mer än nödvändigt..

Imorgon blir de dagis och promenad i vanlig ordning. Vad resten av dagen har att erbjuda vet jag inte ännu. Antagligen inte mer än vanligt, även om jag varje kväll intalar mig att "imorgon händer de ta mig tusan någe jävligt skojj".. 

Kanske kommer det ytterligare en uppdatering, annars inte.. den som lever får se...

...smart tänkt

Jävligt smart av mig att hålla mig vaken till typ halv 5 i morse...NOT

Inte nog med att jag försov mig så pass att jag missade en timme av Villes dagistid (vilket betyder att de inte ens är värt att lämna ner han i dryga 1,5 timmen som kommer vara kvar efter frukost etc) jag missade också min enda chans till promenad (utan V i släptåg) och ta mig ner till ams. Min nya, mogna livsstil börjat så in i helvete bra måste jag ju erkänna. 

Kanske var de så att min kropp "sög slut" på de sista timmarna som "ungdom".. (för innan har jag faktiskt varit ungdom när jag köpt sj-biljett eller liknande). Kanske var de så att nya dagen som fullfjädrad 25 åring skulle kännas typ förjävlig (vilket den gör, då det är en ansträngning att bara hålla mina ögonlock öppna). 

I natt satt jag uppe och matade avsnitt efter avsnitt med Schulman show och "på middag hos Hannah och Amanda". i can´t get enough!! 

Dilemmat nu är..Hur ska jag möjligen kunna hålla mig vaken? 

Kaffe intravenöst är ett alternativ!

Dagen D

Vill egentligen bara skriva att jag är så fruktansvärt (kanske fel formulerat) glad för alla sms/fejjanmeddelande/samtal som jag fått idag på vad jag faktiskt kan kalla min dag!

Har blivit uppvaktad av både familj, vänner och ytligt bekanta och jag är med än tacksam måste jag erkänna. 

Dagen började med att Theo gav mig blommor innan det var dags för honom att dra till skolan (och senare vidare till kommande pappa-vecka). Efter promenad och vardagssysslor så tog mamma Villevalle för att jag skulle kunna ta med fina vänner till Brygghuset för att avnjuta toppen god mat (och även ett glas rödvin,dagen till ära). Kvällens höjdpunkt måste ändå ha varit Nattas försök till "springnota". -Hysteriskt kul för en skadeglad åskådare som jag. (noteras att hon inte lyckades, eller att de var medvetet. Hon glömde bara helt enkelt av att hon inte betalat ännu och fick vända halvvägs till parkeringen för att "krypa till korset".) Lite var de mitt fel kan jag tro, som tydligen stressat henne en smula inför "middagen". Så -Förlåt!! men kul var de..

Nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan och avnjuta Matildas och Saras present ...gooodis!!

jahopp så var man tydligen 25 år då...

... jahopp.! Borde jag skratta eller gråta?
Fyllde tydligen 25 år för 2 timmar och 15 minuter sedan. Är det nu jag ska byta ut godisskålen mot mandelkubb och kaffe med en skvätt kaffegrädde (som jag har lärt mig att "äldre" äter/dricker).. Nä allvarligt talat, ska väl inte vara sån. (förlåt även min fina men dock liiiite äldre Angelica för mina mindre påhopp angående åldern.) 
Har faktiskt nojjat över att just fylla de magiska "25". Vet att de kanske inte är så farligt, men känslan att jag alltid trott att min "situation" skulle vara lite annorlunda och en kanske lite mer uppstyrd tillvaro grämer mig en smula. Men vem fan vet hur livet ska te sig i förväg.? Är ganska nöjd över vad jag ändå presterat under mina levnadsår. Vist att jag kunnat göra sååå mycket mer, men varför "gråta över spilld mjölk" (ohh herreguu nu kommer citaten som är värdiga min mammas generation.. skärpning Krantz). Ähh ligger väl något i att "man är inte äldre än vad man gör sig" (jahopp där kom nästa...)

Att jag ens är vaken nu är ett mindre under. Jag är ju egentligen astrött men lyckas ändå inte slappna av tillräckligt för att få kroppen att fatta vinken att de är läggdags för läänge sedan.

Imorgon ska jag i vanlig ordning lämna barn och ta mig en morgonpromenad. Måste även få skryta lite... here we go..
Jag som lider av att min motivation är i snudd på obefintlig och min självdisciplin om inte värre gav mig ut på en timmes promme i spöregnet  idag.. Jag är måttligt stolt över mig själv. Kom hem och såg ut som en dränkt katt, men en ganska nöjd sådan. Måste också säga att jag är som mest effektiv i mitt tänk och resonerade när jag ger mig ut ensam och bara ...hmm.. går..
Kommer fram till smarta slutsatser och tänker på sjukt intressanta (i mitt huvud alltså) saker och ting. Skulle jag ta upp de som cirkulerar i huvudet skulle antagligen folk som står mig nära överväga att lägga in mig, så håller det för mig själv tillsvidare.

Idag har min släkt i form av mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, morbror med fru och barn varit och för"grattat" mig. Mycket trevligt må jag erkänna. Fick dock lov att fly fältet ett tag när jag kände att jag träffat dem tillräckligt för en dag. (vist tusan gick sista meningen på rim? eller känns de bara så?.. skulle kunna bli en jävligt bra mening i en rap-låt om jag får säga det själv. Jag som är så fruktansvärt "gangsta"...ironin klingar ljudligt).

Imorgon kan de bli en liten mindre middag på "brygghuset" för nära och kära.
Men nu sängen (eller soffan om jag ska vara helt ärlig och korrekt.. för de måste man vara när man blivit lite "till åren" har jag hört).
Nattinatt

bitterhetens baksida.

.... Idag konstaterades att enda gångerna Vimmerby folket samlas är när de stundar "öltält" eller "marknad".
Idag var alltså dagen man kan se fler än ett tiotal personer samtidigt på torget. Inte för att jag kände mig särskilt sugen på att ta del av detta eventet men föll för tjat av snart 9 årig son som mer än gärna ville dit.

Jag kollade inte ett dugg på vad som kunde tänkas fynda på marknaden. nej då! De jag faktiskt köpte var ett par mönstrade leggings på Lindex. -Fråga mig inte varför, tyckte de såg lite "fräsiga" ut samt att de var mycket lockade att "sova" i. Jag kan väl egentligen inte titulera mig som en Leggings/tights- tjej precis. Jag kallar t,ex fortfarande leggings för kalasbyxor och använder dem endast vid tillfällen M har "stylat" mig eller att sova/mysa runt i. Men kanske ska bli bättre nu. Förändring ska tydligen vara positivt. (?) kanske ska gå ifrån att vara svarta jeans, stor stickad tröja och converseskor till högklackat och kalasbyxor.?
- Är ta mig tusan värt att tänka på!

Efter marknadsbesöket (med två "sprut-godis-spray" och munkar till Theo) så var de på tok för kallt för att stanna kvar och ströva (tyckte jag alltså. Theo hade säkert kunnat stanna i timmar endast iklädd kalsipperna. Men jag som kräver mer värme än de flesta fick kasta in handduken efter en timme). Theo hade fotbollsavslutning och tog med sig morfar Mikke till ceos för att äta korv, medan jag traskade hem, skrudade om till träningskläder och gav mig ut på en promenad i kylan. (jag såg förövrigt helt oproportionerlig ut då jag hade i stort sett obefintliga ben i mina tighta promenadbrallor och överkropp som Karl Alfred med x-antal lager med tröjor, koftor och jackan på de)...

Nu sitter jag och Villevalle framför en film och käkar nötter (noteras jag äter nötter, min son har en mindre fobi emot allt som inte är pasta, potatis, (lagom varm)banan, (lagom sura) äpplen och allt med socker som huvudingrediens). Lär sitta kvar här heeeeeeeela kvällen. Flyttar mig inte längre än till typ Ica om de skulle krävas annars blir jag kvar med röven i soffan och med myskläderna (i alla världens färger.. i typ "spy-nyanser)

rättar mig själv..

... i förra inlägget skriver jag om min och Theo´s mysfredag. Då all förspilld tid skulle tas igen etc etc.. Blev det så.? nopp!
Sitter ensam framför tv:n pga någon förbannad "sportsändning" som Theo nödvändigtvis var tvungen att se, mycket hellre än att gläppa mellan "Nothing Hill" och X-factor. Även att jag hotade med att både läsken och godiset stannade vid soffan så valde han en skruttig tv med sittplats på golvet inne i hans rum, hellre än kvalite med morsan. Tacksam unge? Nooooot!

Lär regna inlägg ikväll, i brist på sällskap och som sysselsättning så jag slipper "tänka" för mycket på saker jag inte kan kontrollera.

Fredag ? Eller hur va de?

Jag och Theo har precis satt oss ner framför "barngalan" med två skålar godis/nötter. Ville sover hos mormor och morfar för att låta mig och Theo ta igen lite förlorad tid.
Idag har jag varit och tagit en fika med finaste Natta. (Lasse-nasse) och senare tagit en lång promme på en timme med Therese. Så lite har jag allt gjort då jag hade föreställningen om att jag skulle sitta och ruttna hemma i väntan på en jävligt tragisk födelsedag, :(

baka, baka

Idag har jag och Villevalle besök av grannen Olivia i väntan på storebrorsan Theo. Jag och Ville har verkligen inte gjort ett dugg idag och endast försökt "landa" lite i att vara hemma i Vimmerby igen. Ville har flertalet gånger frågat om vi ska ta spårvagnen till skogen/lekparken/stan..Nya rutiner sätter sig snabbt på de små tydligen. 

Sitter fortfarande i myspyskläder, skabbig och med hår som mer liknar en avdankad skurborste än ...hår. 

Ähh idag orkar jag inte ens bry mig om mitt yttre, vem fan ska kolla på mig? och fall någon mot förmodad tittar så har jag ändå inget behov av att visa mig från mina sämre sidor. bazinga.!

Nä dags att vara med och leka, ska försöka mig på att göra något konstverk med grön halvtorkad "lera". Blir tyvärr helt fixerad vid sådana barn-ting så som måla eller "dega". Jag blir förbannad när Ville/Theo inte målar innanför strecken och blir halvputt när ville vill sätta dit en stor degbit i huvudet på min välsvarvade person jag lagt ner en hel del energi på att få perfekt. 

that´s life.

.. ooooops

Vet inte om de är jag som var klantig eller min minsta kissemiss. 

Jag råkade nämligen putta ner Sheldon i toaletten nyss när jag försökte bli människa och tvätta bort min sminkning som numera likande en krigsmålning. Kunde inget annat än tycka Shelly såg en smula tragisk ut de få sekunder han låg och simmade i toastolen. Han kan nu titulera sig som Smelly-Shelly!

Nu blir de lite bokläsning och försöka "hela" mig själv en smula. 

God natt 

Göteborg

Kom hem från Göteborg inte för så länge sedan. Har haft underbara dagar i en solig/regningt "lilla London". 

Med relativt stor vemod kom jag hem till till ett grått Vimmerby, med endast Theo som lockade. 

Jag börjar mer och mer känna bitterhet över att ha "fastnat" i lilla byn där jag alltid bott. Kan liksom inte helt känna mig tillfreds över att alltid vara kvar här heller. Känns som jag kommer ångra mig föralltid om jag inte tar tag i mitt liv och och "utmanar" mig själv.

Ja ja nog om detta....

Tro inte att jag kom hem och tog de lugnt inte. Har under de ynka timmar jag varit hemma hunnit med både städning av lägenhet, två tvättar, lek med barn, pannkaks-stekning och nu som först har jag satt mig ner i soffan för att avnjuta en bok jag införskaffat mig. Vad gör man inte för att undvika att tänka på det som är mindre roligt och jobbigt?. Jag är desvärre en sådan personlighet som flyr mina problem när de är för jobbiga att handskas med. som typ ....nu!

Så istället för att tråka ut med en massa "ordbajsande" så bjuder jag på en del bilder i från gångna veckan. 

Kan punkta upp de lite fint.. here we go...

Promenad i Slottskogen (om jag minns rätt.? Kan lika väl varit ..parken...marken. eller liknande i stället för skogen. men jag väljer att kalla de skogen.. Kollade utsikts-platser och gick i backar det inte ens är mänskligt att behöva gå i. Fick en rejäl röv och lårträning iallafall och träningsvärken tackar både jag, Ville och kanske Martin (inte helt säker på sistnämnda då det inte var något vi diskuterade) tackar ödmjukast för.

Träffade Carro under ett par timmar. Spenderades med att leka superhjälte och även där gå i oförskämt branta backar . Drack kaffe så jag mådde illa och fettade till de genom att gå på Burger King. (Är man i en stor stad så måste man gå på något ställe där de tar betalt för fett och salt..) Har jag fel?

Martin visade sina nyfunna "skills" på att ta kort och fixa och trixa. Resulterade i "ögon" bild. 

Lite egobild.

Även detta i "slottskogen/parken". Backträning, gigantiskt lekparkshäng och ett par givande diskussioner med ett par uttråkade sälar som hade äran att simma omkring i några kvadratmeter medan folk glor roande. Ville döpte den ena (någon av dem iallafall eller alternativt alla då vi inte kunde se skillnad på dem) till "Sal".. tänk amerikanskt uttal typ "Seal" fast mer södernstyle "Sal".  

Hemvägen del 1. Inte vid dagens hemfärd då den mörka mannen/killen/pojken ifråga är kvar i Götet.            -Lucky him!! 

*Gtb i mitt hjärta*

Hemkommen efter ett par fina dock stundtals lite regniga dagar i Gtb. Jag blir lite mått förälskas i staden. Det enda som egentligen drar här hemma i lilla Vimmerby är såklart mina små änglar/monster (beroende på humör och dag). Hade jag inte haft Theo och Ville hade jag definitivt inte firat min 25 årsdag i Vimmerby utan antagligen i en lite större stad. 

Har spenderat dagarna med promenixer, shopping, mysiga fikastunder och även vinkväll som avslutades med lite galej.

Nu sitter jag ensam hemma och kollar film. I morgon eftermiddag kommer barn nr1 hem och på måndag så är lilla klanen Krantz komplett. Har absolut inga planer alls. Just nu känner jag bara bitterhet över stan. Får väll tacka högre makter för att jag faktiskt har få men bra vänner som underhåller mig när barnen somnat ifall jag behöver. Bjuder på lite kort från igår och idag. Kan inte ta åt mig hela äran för korten då Martin hade lite tågskoj och tog närbilder på mitt och hans eget öga. Blir förhoppningsvis en tidig kväll för fröken Krantz. Motivationen är ta mig tusan inte på topp. 

Just tusan. Träffade Lelle (Leon) en snabbis idag med. Gudars ibland inser jag hur pass mycket man saknar den där lille saken. (därav kortet. Inte de nyaste men fångar hans och även Villes personligheter och humor.. gotta love them.) 

Sov gott... ADIOS..(Bosse style)

..lite svar på tal..

.. jag hade lite för lite att gör ikväll, därför satte jag mig framför datorn och googlade upp lite "kändis-bloggar": Kom in på BB-Annicas blogg där hon dagen till ära (om jag förstått rätt) kommenterade skrikande ungar på offentliga ställen, och hur pass jobbigt detta är..
Som lite svar på tal bara för att jag gillar att opponera mig samt brist på annat att skriva om...
- Jag förstår precis problemet och irritationen med ungar som gapar och skriker om vartannat. Jag kan störa mig på ungar som skriker när jag själv är barnledig och vill ta en paus från mitt vardagliga kaos. Men. Jag lider mest med föräldrarna. Finns inget jobbigare att sitta med sina barn och se blickar och höra suckar från folk omkring sig när man helst av allt bara vill sjunka igenom marken. Jag kan inte gå ifrån alla situationer bara för att Ville får ett psykbryt. För ifall jag måste hela tiden måste tänka på folk i min omgivning och vad de kan tycka om barnens vilt skiftande humör så skulle jag aldrig kunna röra mig utanför min lägenhet. Så om du (barnfri och ledig) tycker det är jobbigt med jobbiga ungar så är de inte i närheten av hur jobbigt "vi" föräldrar tycker att det är. Inte bara jobbigt men genant också.!
så that´s my opinion!
Nu ska jag kolla klart på de amerikanska/svenska fruarna. kanske återkommer om jag orkar...

Past bedtime

... Kollat på världens finaste film inte mindre än två gånger idag. Jag som alltid tjuter minst en gång varje tionde minut satt som helt apatisk och känslokall framför alla "hjärtkrossande" partier. Vad har hänt?
Blev nästan lite besviken över min totala ignorans. Så nu är det dags att att somna. Har varit vaken på tok för länge för många dagar/veckor/månader nu. I morgon är en ny dag och jag har iaf en sak inplanerad. Looking forward!

Lovefeelings

.. Kan man annat än att gråta en skvätt och må lite dåligt och bra på samma gång. Jag sitter iallafall ihopkrupen med "kramkudde"och myser.. Gotta looove it!

still awake

Fortfarande vaken fast jag vet att jag lär ångra mig Big Time i morgon bitti när barnen är som "godis" höga och inte vill annat än att jag ska leka eller iallafall sitta lodrätt upp i soffan.
Känner jag min lilla son rätt kommer han iklä sig rollen som "soldat" då vi införskaffade den efterlängtade manteln i "parken" idag. Antar att jag kommer får både ge lösen var och varannan minut samtidigt som jag leker Jonathan/skorpan/krigsfånge.
Jag har parkerat mig själv i halvliggande position i soffan och väntar på att mitt huvud som går på högvarv ska sigh(na) ut för dagen. För mitt eget bästa skulle hjärnan lätt fått stänga av sig själv sekunden Villevalle somnat. Ibland tänker jag på tok förmycket.
Jag blir galen på mitt eget "tänkande" och behöver egentligen ha tillgång till en jourhavande psykolog/kompis som kan bolla ideerproblem/tankegåtor och dylikt (för en billig peng, då jag fortfarande är en ensamstående tvåbarnsmamma) Någon som känner mig manad?
Katterna ligger som ett extra täcke över stora delar av min kropp och önskar nog även dem att jag ska slå av datorn och ägna all fokus på att maniskt klappa dem iställer för panikartat fokusera på att slå in rätt tangenter på datorn.

Nog om min sena kväll och inre kaos. Kanske bäst att däcka för allas bästa(?)
Hoppas som vanligt på en bättre och lugnare dag i morgon. Sinnesro önskas köpa!

...

Jävla skit.. Jag är ett vrak just nu. Vrida tillbaka klockan och göra saker ogjorda.(?) jävligt time(at) då jag kollar "butterfly effect"(om den nu hette så) Varför lär jag mig aldrig.?? Åhhhhhh

...frustration på max

Ibland blir jag frustrerad. Inte bara på andra utan mestadels på mig själv och mina tankar och åsikter om vissa saker. Blir också frustrerad i snudd på arg på personer som inte kan sätta sig in i andras situationer och ha överseende med saker och ting. Idag är verkligen en sån dag jag konstant tänker på sådant. 

Vem ska vika ner sig i situationer när man har olika åsikter och känslor? Jag kan väl inte bara svälja mina känslor och tankar bara för andra anser att jag ska göra de? Eller? Må dåligt för andras skull?

Åhhh blir galen...!!!!

Idag har jag och Ville (medan Theo var hos polare) tagit vara på nästsista dagen på ALV innan stängning. 

Är för arg för att skriva. (eller kanske inte arg mer ... hmm.. frustrerad. De ordet har jag inte använt mycket i detta inlägg va?? hmm?)

Just de. Hann med 7,5km promenad idag också. Good girl.. aight?

...tröttare än döden

.. Förstår egentligen inte alls varför jag skriver nu. Är trött som satan och att jag ens kan manövrera fingrarna över tangenterna är ett mindre mirakel. (så ha överseende för stavfel etc).
Idag trotsade jag min äckliga (kvinnliga) värk, knaprade i mig en handfull alvedon (mer korrekt, två stycken) och cyklade lite nonchalant till stan. Mötte upp min smått försenade vän Natta (Lasse-Nasse) på 48:an.
- kan dock inte lägga allt för stor vikt vid hennes mindre försening då någon av oss alltid är försenade, utan undantag.
Va väl egentligen inte meningen att de skulle bli en tretimmars fika, men de blev det iallafall. Hann springa lite snabbt i någon affär innan jag "hojjade" hem igen. Väl hemma så blev jag varse att jag inte bara hade mina egna ungar hemma, utan också Stina (Theos klasskompis och Villes stora kärlek). Eftersom Stinas mamma var hemma så tog jag och Villevalle en kvällspromenix på 40 min innan de var dags för "läggning".
Nu sitter jag som vanligt bänkad framför tv:n och bara suktar efter att stänga mina blå och vakna hel och pigg i morgon. På tal och pigg och fräsch.. Idag på stan bestämde jag mig för att göra något jag innan aldrig gjort. Jag köpte mig både hårinpackning och ansiktsmask.. Japp ni ser rätt. (både att jag aldrig testat en ansiktsmask och att jag faktiskt helt frivilligt kladdade på mig den smått snorliknande krämen i ansiktet och lät mig se ut som ett monster i inte mindre än tjugo minuter).
Ja ja nu ska jag slå slag i saken och lägga mig.

Lägger ut en bild på min lilla fikastund med finaste Natta...

i brist på annat..

 

Har precis skrudat om till min onepiece som jag efter ett år verkligen fått upp ögonen för. Skulle aldrig visa mig offentligt i den, oh hell no. Men när jag sitter här hemma, ensam uppkrupen i soffan (vilket är precis i den positionen jag är i just nu) är den fan underbar!. 

Sedan barnen fick ledigt från mig så gjorde jag verkligen ingenting. Hade så sjukligt tråkigt och äckelvärken irriterade mig till max. Ryckte iallafall upp mig efter några timmar av självömkande. Drog på mig promenix-brallorna och tog mig en tur på dryga 7 km. Sammanlagt har jag traskat milen idag, och jag är faktiskt jävligt nöjd. Dock så avvek jag en smula från "motions- mode(et)" och pallrade in på ica och köpte mig lösgodis och cola. Min kropp suktar efter just godis och cola och med tanke på mitt humör vågade jag inte gå emot mina "lustar". Så här sitter jag med näsan i godispåsen och glaffsar som aldrig förr (då jag vet att majoriteten av min bekantskapskrets avskyr när jag äter godis)... 

Köpte mig även Hanna & Amanda´s nya tidning. Jo jag säger ju att jag blivit beroende av familjerna Schulman/widell. Har ingen aning om vad det är för "slags" tidning, men de spelar kvittar. Skulle bara ha den! Så nu är den min!

Skänker en tanke till de personer som fick privilegiet att gå på Salong Betong jippot i Sthlm idag. Jag är otroligt avundsjuk. Men dock inte missunnsam. Nu blir de tv-tittande för hela slanten. 

the bitch is back.

...Eftersom de är studiedag idag så betyder detta att Theo är hemma från skolan (inte i skrivande stund då han raggade kompis nu på eftermiddagen)
På förmiddagen var han och jag ute och promenerade/cyklade i dryga timmen, innan det var dags att hämta hem Ville från dagis igen. Kände väl att mitt humör inte direkt var de bästa och mitt tålamod var i snudd med obefintligt. Why? Joooo.. när jag kom hem fick jag faktan slängd i ansiktet (eller inte ansiktet precis, men blev varse) att bitchveckan har kommit för att stanna (ett par dagar). Är jag lycklig över detta!? Ehh nej.
Samma dag jag inser att "lingonveckan" är i gång byter jag helt personlighet och blir en renodlad ragata. Jag tjuter, lackar ut på egentligen ingenting. Jag blir känslig som fan (kan jämföras med en gravid kvinna i ca 8:e månaden). Efter veckan från helvetet har jag någon (kanske två veckor) jag mår som en prinsessa, innan PMS veckan sätter igång. Då blir jag ännu värre. Kan på sin höjd säga att jag på en månad har två "bra" veckor. Det är under dessa två veckor jag egentligen skulle passa på att "umgås" vara social och få saker gjorda. Resterade veckor borde jag gå med en varningsskylt på ryggen.
Nog skrivet om "flick/kvinnliga problem" känns som ganska ointressant läsning. men ville bara få lov att spy ut min frustration över mitt humör... That´s it!

Idag har jag min barnlediga(vecko)dag. Då mamma och pappa valt att ta sig tid att leka och umgås med grabbarna Grus alldeles frivilligt. Jag hade planerat att traska till Angelica för prata "gojja" och dricka kaffe/te. Men ikke. Fröken Olofsson har dagen till ära blivit sjuk. Dålig stil måste jag säga.

Så blir att ta mig en långpromme med Amanda och Hanna´s pod i lurarna (tack Angelica för tipset) och lite godismys i soffan. Kan ju inte bli helt fel (?)
Nu blir det att knapra alvedon/panodil/ibumetin/ipren så jag förhoppningsvis kan ställa mig upprätt inom en timme eller två.

Besatt

... Jag har blivit besatt av familjen Schulman. Börjat bli sjukligt. Rehab nästa... (?)

i guess this is my life.

... Du vet känslan av att vara glad, fast på något vänster lite nere och ledsen med.
Må bra men ändå ha något jobbigt som gnatar någonstans långt innanför pannbenet..
Så är jag nu.
Antagligen för att jag inom några dagar kommer bete mig som en idiot, kasta ur mig spydiga/katiga kommentarer till de flesta som inte "stryker mig medhårs" de vill säga. -It´s time for the biiiiiiiatch week,!
I kombination med att "dagsläget" känns lite osäker. Det har varit på tok för mycket drama under mina (ynka) 24 år (och 11 månader och 11 dagar) och jag har bestämt mig för att det ska bli ändring på de.!
-NU!

Voffelkalas

Tror lunchen uppskattades !

strävar efter att bli en såkallad "hurtbulle"

Idag var dagen Ville väntat på.. Han skulle fotograferas på dagis.. snacka om att lillkillen var i extas över att helt välja kläder (jeans och lila tröja med något tryck med monster/polis/tjuv-aktigt) samt övertala sin mamma att både platta håret och trycka på lite/minimalt med hårspray precis som han sett brorsan fått i vissa (väl valda) tillfällen. 

Att lämna han till dagis var lättare än någonsin då han konstant skulle visa sin "skitsnygga nya tröja" för varje person som råkade uppmärksamma honom.

Tog mig en PW direkt efter lämnandet och höll mig ute i dryga två timmar. Tog till och med tillfälle att hälsa på min fina vän som man desvärre får hälsa på i en helt annan form än vad man helst önskar. 

Nu ska här gräddas vofflor och vispas grädde (på Theos begäran) tills min blonda skolkille kommer hem. -Och ja han går faktiskt hem från skolan helt ensam. Efter tjat i flera månader fick han igenom sin önskan att vara lite "vuxen" och jag har faktiskt inget klagomål. Han är super duper dunder duktig. Vist jag har ett par spejare under etappen skolan - hem.. Man kan aldrig vara för säker.

wooop wooop

Så nu var det ett tag sedan man tog sig tid att sätta sig ned och skriva några (egentligen helt meningslösa) rader. Låter måhända som en skapligt upptagen person, vilket kanske inte helst stämmer. Men tycker ändå att livet som ensamstående tvåbarnsmorsa är en skapligt massiv uppgift att axla.

Idag kom jag iallafall hem från ett par dagar i Göteborg. Har varit en jävligt tung vecka och vistelsen var lite som skänkt från ovan. Jag har ätit toppen god mat,tagit ett glas vin (mitt på dagen), haft världens bästa sällskap och gått stadspromenader utan dess like. Tiden går fort och min tid i storstaden kom snabbt att avslutas och dragningskraften i form av mina ungar gjorde sig till känna. (även om jag skulle göra allt för att ta med mina små dit och fly verkligheten ett tag till).

Har fått mig ett par nya "promenad/löparbrallor" jag gärna skulle vilja inviga snabbare än kvickt, men i dagsläget verkar vädret i Vimmerby inte vilja desamma. (notera att jag fått ett par nya byxor... inte illa va??)
Dock får jag inte lov att anstränga mig mer än promenader för tillfället och ett par veckor till framåt, mycket tajmat må jag säga då jag aldrig varit så sugen och motiverad att ge mig ut och jogga någonsin).

Nu blir de soff-häng tillsammans med min onepiece (jag fick i present för snart ett år sedan) som jag numera bor i på kvällarna i min ensamhet när mina små monster somnat. Har kvällen till ära även sällskap av minsta kissen (då den stora svarta är ute och hänger på polarna på gatan) samt Villevalle som inte var allt för sugen på att ligga kvar i sin egen säng. Tror att han utnyttjar läget nu när jag blivit förbjuden att bära tunga ting. (och ville, min kompakta son kan helt klart klassas som ett tungt "ting").

God natt.. och på återseende....

nedräkning

... japp nu har nedräkningen startat. Sitter i morgonrock (ja för de är så man ska sitta/se ut om man är någon form av "it"-morsa. De har jag sett på tv..) och luktar någon blandning av handsprit, sjukhus-korridor och billigt tvättmedel. Händerna är snustorra av den äckliga lösningen som sitter som sandpapper på både hår och kropp. Har inte ens vågat borsta ut håret av rädsla av mitt redan smått obefintliga hår ska följa med i hårborsten. Samma procedur skall göras även i morgon bitti. Yey vad jag ser fram emot att gå upp klockan sex för att vakna till av denna "frätande" doft.
-mmmmhmmmm!!

Idag har jag (tillsammans med mamma) varit och lämnat Villevalle hos hans pappa och bonusmamma i Kalmar. (första gången jag nyttjar ordet bonusmamma åt någon annan än mig själv, då i frågan om att jag kallat mig själv bonusmamma i dryga tre år).
Kändes ganska vemodigt att lämna min lilla galning och veta att jag inte ser han på hela fyra dagar. Är liksom van vid typ( max )två.
På vägen till Kalmar fick jag syn på en vit hund i bagaget på en bil framför.
Jag-Titta ville vilken fin hund..!
Ville- Ja! Vi tar den!
Jag- Va? vadå?
Ville- Ja men, jo vi slår ut rutan, sen tar vi den bara(?)!

Både min (pedagogiska)mamma och jag satt som frågetecken, och diskussionen om jag har avlat fram en av framtidens kriminella var ett måste. Jag bestämde mig iallafall för att göra det jag gör bäst-Förneka och ignorera!

Nu borde jag försöka reda ut mitt skatbo på huvudet. Jag ser nämligen ut som en ovårdad pudel om jag låter mitt hår självtorka. Vet att jag sedan barnsben varit så otroligt jävla avundsjuk på alla som kunde bada eller duscha och sen bara sätta upp håret lite snyggt och ändå inte se ut som man doppat skallen i såpa vatten och "moppat" golvet med "svallet"... Jag hade x-antal såna personer i låg, mellan och högstadiet som just kunde göra de jag alltid velat. Min bästa vän sedan högstadiet har ju varit min(a) älskade plattänger. (Plattång fast i plural).. Jag har även smittat av mitt beroende till andra "familjemedlemmar"  både kvinnor och "pojkar".(inga namn nämnda M.K)

. Ett varnande ord innan "du" fortsätter läsa detta inlägg. Det kommer förekomma en hel del osammanhängande "ordbajseri"som för andra förutom mig säkerligen kommer endast väcka tankar av förvirring mer än intressant läsande. men so be it!

Here we go

De senaste året har jag verkligen försökt att förändra mig (inte att någon/något sagt åt mig att förändras utan helt baserat på att min förra levende inte var speciellt fördelaktigt för mig eller folk i min omgivning) Har lovat att vara så ärlig mot mig själv och folket jag har någon slags relation med, ska känna efter innan jag ger mig in i olika situationer, ska bli bättre på att ta avstånd från sådant som inte gynnar mig etc etc.
Listan kan göras milslång. men tror majoriteten fattar vad jag menar med "förändringar".
Är snart 25 år och tycker fan att de är dags att ta tag i mitt liv en smula. (då menar jag inte att klippa mig i den obligatorisk vimmerby-kärring-frisyren, eller skaffa radhus och leka lycklig familj..Så min kära bror kan andas ut då jag lovat han att aldrig bli en typisk "vimmerbymorsa". Inte den nya generationen snyggmorsor som de finns rikligt av i stan´utan den andra "typen")

Fan nu vaknade Ville (som jag sövt av ego anledningar) så mitt inlägg blev vist inte så lång, men fortsätter med den senare...