Jag är irriterad som fan. Inte på någon annan än mig själv dock vilken gör mig ännu mera förbannad.
Jag vet att jag har massor med "bollar i luften" jag har mina och martins barn, jag har skolan, hästen, katten.. men.....
Den där jävla ludna hunden fattas mig stundtals. Idag mer än massor.
Martin kom hem från jobbet och visar upp ett kort på en svart liten alien till hund (som jag självklart blir mer än massor förälskad i) och säger att nuvarande ägaren ska sälja efter bara någon vecka. Inte nog med att jag svor sönder pga "ägarens" otroligt dåliga beteende men också för min hundabstinens som jag alltid föröker hålla i schack och förneka "kickade" in. Satt och tjöt i bilen hem från stallet (insläpps-dags) tillochmed för att mitt djurhjärta klappar för de små underbara.
Jaja.. så nu sitter jag i stor sorg och smärta över min killes moralsnack (som jag vet han har belägg för) om att vi faktiskt inte har tid för ytterligare ett djur. Desvärre vet jag ju att mitt andra intresse och barnen slukar otroligt mycket tid för alla i familjen Krantz/Karlsson/Gustafsson.... men jag kan inte låta bli att bli ledsen och sitta och hålla tummarna (fötter och mer därtill) för att vi ska hitta ett sätt att hitta mera tid och timmar på dygnet för att kunna ha möjligheten att erbjuda ett hem för en vovvsing.
Får väl göra mig av med hästen? .. eller ungarna? Någon av tre stycken borde man ju kunde undvara eller??
Så nu ska jag tycka synd om mig själv, gråta (som en liten flicka) och vräka i mig godis... Ja de ska jag! För de förtjänar jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar