Hemma igen efter ytterligare en svängom till hästarna. Insläpp och lite kvalite med mina håriga vänner.
Tog med mig sällskap ikväll iform av en hästrädd sambo, vilket jag uppskattar till tusen. Får en sådan förbannad nojja de gånger jag är ensam i stallet och just de fåtalet gånger så ska alltid något spöka av något slag. Kanske redan skrivit när jag sist fick åka sent på kvällen till stallet för mockning och den vanliga ställtjänsten. De blåste iallafall som fan, dörrar slog, vinden visslade på mig utanför. som om inte det var obehagligt som det var så var självklart radion tvungen att lägga av och börja brusa och sist men inte minst lamporna som blinkade.. Kan ärligt säga att jag inte varit så rädd på ett år eller två. Att jag hade larmnumret slaget på mobilen som låg väldigt tillgänglig i fickan. Att jag i brist på sällskap ringer min pappa för att "prata" (de som känner mig liiite vet att jag aldrig skulle ringa pappa för att kallprata precis) Så pass nojjig var jag för potensiella mördare, spöken, våldsmän/kvinnor som just precis skulle känna sig manade/lockade att just ta mig som sitt offer.
-De kom inga mördare, våldsmän eller ens ett litet spöke kan ju noteras, men va spelar det för roll i det stora hela då hela vistelsen i stallet var rena rama skräckupplevelse med eller utan övernaturliga ting..

Martin är just nu på fotbollsträning.. Japp de står helt rätt. Min lilla bodybuilder har hoppat "skrotlyftandet" för att jaga en liten läderboll som en annan idiot. Pappa Krantz är däremot lite stolt kan jag tro, då hans svärsonsdrömmar innan gått lite i kras (då han hoppats på en lika manisk fotbollsfantast som han själv är kan jag tro... Dock så tror jag att de är omöjligt att stöta på en sådan människa. Kan nämligen bara finnas en M.Krantz original)

Ja ja nog om stall, pappa etc. Funderar på att dricka te och glo tv tills jag däckar..