...
Japp då sitter jag bänkad framför datorn igen och skriver några ynka och egentligen helt obetydliga rader som ingen mer än jag finner vidare intressanta kanske. Men what the fuck. !
Ville däckade i soffan några sekunder efter att han högljudt beklagat sig för att han inte fick varken kolla film eller spela bakugan (ett tv-spel där man inter rollen som någon drake som ska fightas med en annan drake..ta olika "kort" som förbättrar..etc etc). -life is unfair! Theo har även han däckat i sin säng tillsammans med "sheldon" vid fötterna. (Sheldon-katt nr2).
Själv sitter jag i vanlig ordning framför tv:n och försöker få rätsida på min kommande/närmsta framtid. (framtidstänk är de som figurerar i huvudet på mig majoriteten av mina ensamma stunder). Vad ska man göra av sitt liv? Nöja sig eller sikta högre?
Går lite emot mina principer att bara "nöja mig".
Tog promenad nr1 idag (efter jul/nyår/vila). Motivationen är inte skyhög kan jag erkänna. Min självdiciplin är inte känd för att vara den bästa. Även att de tar emot så får jag lov att säga att "latheten" ligger mig ganska varmt om hjärtat. Godiset är en av mina bättre och mest pålitliga vänner. Men skam den som ger sig.
Dock så är jag jävligt envis (...angående vissa saker). Ger jag mig fan på att ha "rätt" så har jag (enligt mig) det tillslut. Har väl mött min överman i envishet i form av M (och smågrabbarna som enligt dem själva aldrig har fel. Speciellt V).
På tal om något helt annat.
Min hals. -Tro fan att jag nog håller på att bli sjuk! Känns som jag svalt en mjukare form av en golfboll. Har tackat högre makter dagligen för att varken jag eller barnen dragit på sig "vinterkräksjukan" (ännu), men självklart ska jag få någon annan åkomma. För enkelt ska de fan inte vara.
Förutom framtids-strul, jobbiga avsked, halsont och brist på självdiciplin, så är de relativt bra. Man ska ju inte klaga liksom.. (hmm?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar