Idag har jag överlevt jobbdag nummer 2 och jag känner mig faktiskt otroligt tillfreds med de jag gör. 

Jag har underbart fina barn som jag får umgås med samt trevlig personal. De gillar mycket.

Idag började jag halv 7 och jag överdriver inte när jag säger att Ville inte var allt för glad åt faktum att behöva kliva upp innan klockan 6. Var skapligt orolig att han helt skulle sätta den mindre smickrande sidan till när vi klev in till dagis och verkligheten slog han rakt i "fejjat".. men icke.

Han började invant leka och brydde sig inte de minsta om att varken ordinarie fröknar var där eller att hans sönderstressade/oroliga mor sa var tvungen att jogga vidare till annan destination. 

Bieffekten av den tidiga morgonen var att Ville (vid hämtning) var trött som aldrig förr. 

Fick en liten fin överraskning i form av Theo som kom förbi för att hämta en bok (han var tvungen att lämna tillbaka till skolan imorgon). Fick alltså puss lite på min stora kille. (ett stort plus i kanten en tisdag). 

Idag har de kanske inte bara regnat positiva -vibbar. Har även fått säga "hej då" igen.. Inget jag uppskattar precis. 

-Positivt tänkande Ida... Happy thoughts!