Inser nu att jag efter sommaren har levt i ren lyx.. Inte att jag badat i pengar och välgång, verkligen inte. Men jag har fått mer tid än många andra föräldrar med mina barn. Jag har sedan i sommar levt på existens minimum känns det som men har haft i stort sett månader tillsammans med grabbarna utan måsten och stress. Jag känner mig jävligt glad för just de...faktiskt.

Nu har jag skrotat barn-lyx-livet (inte för att de alltid är rosenskimmrande att oavkortat vara hemma/mamma) och börjat jobba. Heltid. Från att vara hemma 24/7 till heltid.

Bieffekten att jobba heldagar är att när jag hämtat (spec) Ville på dagis är han slut som "mini-människa". När de förr varit ett jävla bök att få han att somna innan nio spå får jag nu kämpa för att hålla han vaken till 18. Mycket positivt kommer ur just faktum att han nu har någorlunda "normala" tider som han sover och är vaken på, så inser jag hur mycket tid jag förlorar att prata/leka/titta eller skratta tillsammans med mina små killar.

Nu ligger han halvnaken (då han inte hann ta av sig mer än tröjan innan han somnade i soffan) och snarkar. Två dagar kvar tills helg. (desvärre som (bara) Ida och inte mamma) Men de kommer fler helger.. Jag är peppad.