Hard day

Simhalls-häng i Linköping.
=kontentan två galet trötta småkillar.

Titta vad jag kan... Utökar kärringstämpeln genom att sticka lite sockor.

Soffhäng på gårdstigen även denna kväll. Har ett enormt Godissug och jag skulle göra mycket för att kunna trolla fram en påse med lösgodis/lakrits eller något sött iallfall. Det som stör mest är att M har en chokladkaka som psykar mig i kylen (men eftersom jag redan "moffat" i mig en av chokladbitarna innan så vågar jag inte nalla även chokladbit nr2)
Åhhhhhh
Ica stängde för 1 minut sedan.. alltså seriöst- jag och min otur.
Statoil har aldrig "färska" godisar och är en konstant besvikelse när de gäller sockerchockavdelningen. De är som att bita i en metallbit stundtals. -Inte okej!

Får bli att härda kvällen utan gott.

Jaha då var man hemma från skolan igen..
Lite ledsamt och jobbigt just nu (igen jag vet men är mitt i en svacka just nu och kan snabbt växla från bra till skit på några sekunder).
T'änk att saker man beslutar om som man i all välmening menar att göra kan bli så fel. Inte bara uppfattas som dåligt utan även som ett stort svek. Jag sitter lite i ett sådant dilemma. Jag menade inte att skada eller ens stöta mig med personen/erna i fråga utan de bara blev så och jag lider just nu av världens sämsta samvete. Det var verkligen inte min mening att göra "dig" besviken eller ledsen. Trodde inte att jag gjorde något fel (?) vilket jag fick ganska klart i att jag gjort och för de ber jag otroligt mycket om ursäkt.

Ibland kommer jag på mig själv med att jag inte tänker innan jag handlar. Att jag tänker från ett perspektiv och utelämnar alla de andra. Jag menar inte att skada, inte ett dugg..
Jag är medveten att jag inte är den smartaste alla gånger. Men tro mig att jag ALDRIG gör något för att vara elak mot folk jag tycker om eller älskar.

Så kontentan är att jag har gjort bort mig, jag viste inte om de själv förrän de var försent och jag trodde inte de skulle uppfattas som de gjorde. men jag blev varse. (om de inte skulle vara tillräckligt med skit just nu så ska tydligen jag göra de ännu värre). Jag som sett fram emot helgen tycker nu bara att de är pest och pina. En bitter känsla i kroppen som inte vill släppa. Mitt konstanta dåliga samvete och mitt jävla självplågeri att ja måste förstöra något som jag redan har till viss del "fuckat" upp. Ne fan.. hur gör man nu då?

Erase and rewind

God morgon..
Vaknade desvärre inte av fågelsång och fint påklädda barn med rosenröda kinder som klappar mig på pannan och viskar fina ord om mig..näää fuck no..
Jag vaknar av ett ryck då "någon" står och (nästintill) slår in dörren samtidigt som dörrklockan "peppras". Även Theo några rum bort vaknar av misshandeln på dörren och springer för att öppna.
Samtidigt som Theo springer mot dörren och någon "galning" utanför så fummlar jag runt, desperat efter att hitta och ta på mig något i klädväg. (var inte allt för sugen att visa mig "nude" iklädd endast få trasor) så jag slänger mig mot klädhögen och kastar frenetiskt iväg oanvändbara kläder..De får bli att linda täcket om sig ett par ggr.
Hinner ut precis när theo öppnat upp...och där står min pappa. Högröd i ansiktet, jobbarkläder på och med ett jävla humör (kunde jag kanske ha anat i kraften på slagen i min stackars dörr).
Tydligen så hade jag inte svarat på sms eller på en mängd samtal under morgonen. Så irritationen pga av att jag inte var kontaktbar övergick till oro och blev nu en fråga om säkerhet.. Han undrade allså om "vi"/"familjen" ens levde.(?) När min sympatiska far såg att jag var vid liv och med endast en grotesk sovfrilla på huvudet återgick oron till irritaion (x10) igen..

Nu är jag ju allt annat än trött iallafall, gick ju inte direkt att somna om med den pulsen "pappa" gav mig efter de uppvaknandet.. Theo är iväg till skolan, men min lilla skit-unge villevalle SOVER fortf... och har gjort utan uppbrott under hela  natten/morgonen.. ibland förvånar han mig den där lille. Han kan vakna av att jag råkar gå på fel parkettplanka, men inte av att pappa stormar lägenheten.. Jaja..

Lugnet har lagt sig över Gårdstigen.
Barnen somnade i skapligt bra tid och maten och disk är fixad. Så just nu har jag lite kvaliteets tid tillsammans med tv och datorn.

Åter igen skola, efter en helg med "galejj"..
De var hur länge som helst som jag på eget initiativ fick för mig att gå och skaka rumpa. Blev tillochmed en tvådagars tur på "köket".  Matilda var min ständiga "partner in crime" (de vill säga att de var hon som fick stå ut med mig två av två dagar). Hade super trevligt.! (tack Tilduus,Nattis,Sara och även "efterfestkillarna" bestående av Martin, Johan och Bobba)

Igår kom min älskade lilla skitunge Villevalle hem, och idag kommer även min stora. Barnlyckan är nästintill komplett. Dock så hade Ville somnat när jag kom hem igår kväll.(unnande mig en bio i Linkan)

Dagens planering består endast av massa utomhuslek.. looking forward.

aj ..

Allså denna förbannade huvudvärk jag i stort sätt har hela tiden under typ två veckors tid.. Jag blir så trött.
Idag tog jag mig knappt ur sängen och att gå och lämna Ville var en total omöjlighet. Vad fasen gör man när de inte hjälper med litervis vatten/tabletter/kaffe?
Jag är desperat just nu. Jag vill bara må bra. Och när humöret ändå är relativt stabilt så ska man ha huvuddunk för ett helt kompani. Nä fy nu är jag tröt på krämpor.

Idag fick jag barnvaktshjälp av finaste sysslingen (genom tiderna) Matilda. Hon ställde upp som lek-tant medan jag försökte kurera mig och få lite gjort. (kan inte påstå att de blev så mycket gjort men hon var till stor hjälp)

Idag blir de till att grilla (för andra ggn i år) vi är ganska tidiga vi på Gårdstigen. Vi ligger lite steget före kan jag tycka..  Har även fjäskat till mig en ny grind till altanen/balkongen som våra förra grannar lämnade kvar och som de nya inte fattat att de kunde nyttja.... så... hmm.... jag fick den!!
- Tack Sture.. du och din fru (vad nu hon heter, då jag inte blivit tilltalad så värst många gånger av henne. kanske beroende på att din man förde alla konversationer) kommer saknas..

Dagen har alltså bestått av både possitiva och negativa delar. Jag har ältat de negativa nu.. dags att fokusera på de positiva. Min nya förbättrade attityd. -Positivt tänkande..!! hell yeah!

....

Har inte berättat alls som hänt den sista tiden..
Vissa saker har jag undanhåll.
Tragiska saker som inträffat....
Något som har gått och dött ifrån mig.....

MIN IPHONE

Känner mig övergiven och ensam. Du som alltid legat trygt (eller trygt kanske var en enorm överdrift då jag inte har hanterat den med största försiktighet, kan tillochmed sträcka mig till att jag kan ha den mest trasiga skärmen jag någonsin sett)  i min väska/hand/ficka. Jag är förbannad och jag är ledsen. Mest ledsen för att jag inte fick chansen att säga hur bra du var..för mig... för Theo... för de andra små..

Nog sagt om mobilen.. (även om det är en stor förlust)
Har precis kommit tillbaka från min lunchdejt med Natta.. 
Efter tre koppar kaffe (två för många) går jag konstant omkring och känner mig lite småyr. Kommer antagligen börja prata osammanhängande och ta mig an x-antal olika dialekter vid varje ny mening.. (kommer själv tycka att de låter otroligt bra och lätt kunna ta´s för att vara skåning/norrläning etc etc)

Idag får jag verkligen ingenting gjort. Ingen bra dag med andra ord.

Sitter i skolan och försöker vara en smula produktiv men märker redan att jag "fail(ar)" ganska hårt.

Självklart ska de vara skinande sol och kalasväder när jag är på "depp" humör. Jag menar bara på att när allt redan är helvete så vill man inte ens glädjas åt solen. (jag iallafall)

Min helg som innan var ganska planerad är antagligen mera öppen nu. Barnen är borta och jag har möjligheten att göra de som "faller mig in" . Vad de nu betyder och gör för skillnad(?)

Kontentan är att jag är verkligen inte på bra humär alls, och jag fattar inte ens varför jag skriver. (?)

Jaja .. jag är väl bara mänsklig och kan inte påstå att jag alltid är på topp.

äntligen hemma..

... Kom hem till en liten piggare liten kille. Fy fan va barn är duktiga när de är sådär sjuka. Jag klagar ordentligt mycket mer än vad småkillarna i mitt hus gör.
När jag är spysjuk (vilket inte har inträffat på länge och förhoppningsvis inte på ett bra tag till..peppar peppar) så blir jag inte bara apatiskt vid perioderna när jag inte spyr utan också panikslagen-ligger och krälar på golvet-ropar efter hjälp-sjuk när jag bara känner en tillstymmelse till illamående. Jag är så att säga ASTÖNTIG när de gäller sjukdomar, speciellt maginfluensa.
När jag har feber så tjuter jag konstant (de var så mamma upptäckte att jag hade feber eller skulle få feber förr-att jag tjöt kopiösa mängder så fort de gick lite emot mig).
Konstaterar därför att de småkillar jag har äran att bo tillsammans med är OTROLIGT, MEGA duktiga.

Hade en skapligt skön lektion sista timmen idag. Jag och min fina lilla släkting Matilda fördrev tiden (studietiden) med att sticka sockar/halsduk tillsammans med våran lärare. Tror att vi samlade lite plus-poäng när vi satt där och bättrade på våran "kärringstämpel". Även Emma lockades av våra fina kreationer och kom upp och höll lite låda/sällskap.

snart kommer min Villevalle.. me like alot.

otvättat hår och kräkslukt i luften

Stackars Leon som bidde spy-sjuk en andra(kanske tredje) gång på kort tid. Höll tummarna för att kräksepedemin hade försvunnit men blev desvärre bevisad motsatsen. Ville och Theo har än så länge klarat sig utan uppstötningar, men de är väl kanske bara en tidsfråga innan de "åker på´t" de också. Håller tummarna för att ingen av de mest närstående personerna åker på skiten nu iallafall. (inte någon annan heller för den delen).

Just nu genomgår jag lite av en omställning i mitt vardagliga"jag". Mycke förändringar som ibland blir för mycket att hantera. Ofta vill jag i sådana lägen bara lägga mig ner och försvinna för några timmar (ibland dagar). Jag hoppas verkligen att de finns "ett ljus i tunneln" men stundtals känns allt bara bäcksvart. Finns många inlägg jag skrivit men struntat i att lägga upp då de är lite för nära den innersta kärnan och det kan jag för tillfället inte dela med mig.

Beslutsfattande och även en del roliga händelser kommer på kort tid inträffa , så vist allt är definitivt inte skit.

Nu har jag invigt min dator i skolan. Känns bra tycker jag. Jag som innan inte vågat ta med den av rädsla att jag ska ta sönder eller förstöra något tillhörande teknikens värld.
Jag är nämligen inte känd för att vara den duktigaste när de gäller just teknik, de mesta jag nuddar förstörs eller helt utan förvarning stänger av sig själv...(?) (=cd-spelaren i gamla forden t,ex)

Nä nu dags att skriva novell..

När verkligheten gör sig påmind..

... Blev en ordentlig innesittar dag/kväll då typ alla har någon släng av någon sjukdom åkomma. Allt från huvudvärk,ont i magen, deprimerad etc etc.
Ibland stundtals tror jag mig veta att jag förnekar många saker jag måste ta tag i. Att jag hoppas att saker ska på magiskt sätt "re upp sig" helt av sig själv, och utan min inblandning. Men den bittra sanningen är att de inte alls är på sättet jag önskar. Då känner jag mig som en hycklare, idiot och fullständigt värdelös. (jo jag vet att jag självömkar, men idag är en såndär dag jag egentligen vill gråta ögonen ur mig men inte kan pågrund av att barnen inte ska tro att jag blivit fullständigt galen) jag har insett att de inte alls är fel (kanske tråkigt och blött) att gråta åt...tja.. Hmm... Ingenting egentligen men bara för att släppa på "trycket". Jag har också förstått att rollen man iklär sig för att förhoppningsvis framstå som en mer intressantare "person" bara är SKIT i dess renaste form.
Varför är de bara så jävla, piss svårt att acceptera, gå vidare och växa. Nä då! De är som om kroppen/huvudet ger sig fan på att man ska må som en roadkill perioder i livet. Att när man är för lycklig och tillfreds med tillvaron kommer inte bara en omställning/dålig nyhet... Nej då.. De kommer åtminstone typ tre.. Hallå ...(?) why?
Ja jag har folk jag älskar och uppskattar i mitt liv. Jag har underbara barn jag skulle offra allt för, jag har en familj och (även om jag ibland tvivlat) otroligt empatiska vänner som faktiskt ställer upp även när jag inte ens ber om de,. Så man ska väl egentligen vara lycklig och tacksam. Denna vecka kommer bli jobbigare än någonsin. Men ska försöka se positivt på framtiden och inte vara så jävla sur och tvär.positivt tänkande och fint väder hoppas jag på.., tack för ordet.

Leon (3år)
- vad luktar de för nått??....
Jag- jag vet inte..
Leon- äh de kanske är jag!?

Drama

Ja då . Vuxenskola är ingen dans på rosor precis. Känns som att man stundtals är tillbaka i mellanstadiet. Snart klar med skiten nu och då ska det firas med ett jävla jippo de ska jag se till.
Idag är jag lite "barnledig" och mitt bio sug har kickar in. Kan nog räkna mina bio besök på dryga två händer, så jag är inte bortskämd måste jag väl få lov att säga.

Lovade även att nämna släkten (då hon sitter och terroriserat mig mittemot) så -hej Matilda!

Strax käka sen lektion,.. Wish me luck!

Huvudvärk från helvetet

Sitter i skolan, har irriterande ont i huvudet, jag är kissnödig och miljoner saker att både tänka på och göra... Hjälp (?)
Idag hoppas jag på..
1. Barnen hämtar "sig själva"
2. Maten görs av vem som förutom mig ( brukar dock inte vara den som lagar mestadels av maten hemma, men ändå)
3. Disken har eliminerats
4. Jag får sova hela natten utan att bli väckt av yngsta herr Krantz
5. Jag vaknar av att håret inte bara är nyduschat och supertjockt utan "vipps" har lagt sig i en perfekt frippa.

De är min önskelista så håll till godo och "make My day(s) "

intryck och trevligt sällskap

Haft en helt okej dag idag.. (speciellt för att vara tisdag). Började dagen med möte som snabbt fortgick till skolsysslor. Hann med en hel del uppgifter som jag borde gjort för ett tag sedan, men inte riktigt orkat ta tag i den senaste tiden.
Efter skolan fick jag sällskap på balkongen av Emma och Matilda. Bidde en del kaffe (just nu känns det som om de var fööööör mycket kaffe) och massor med musik (både bra och mindre bra)
Hann även med en grillning innan det blev för mörkt.
Tidagen får bra betyg. Hoppas på en fortsatt bra vecka.. *hoppashoppas*

beslut till höger och vänster

en nervpirrande dag går nu till ända. Beslut har fattats som kommer betyda massor för mig. Kommer bli kämpigt nu en tid både psykiskt och fysiskt men detta är vad jag önskat i flera år och att de nu bara är några månader bort känns overkligt och skrämmande men också som en stor lättnad.
Tack till mamma och M som stöttat och pushat mig till beslutet och att våga kasta mig ut och göra något åt "problemen".

imorgon är det skola igen. Kan inte säga att motivationen är på topp men de finns väl ett ljus i varje tunnel har jag hört. (?)
God natt
over and out

Sitter i skolan och borde egentligen få saker gjorda. men ikke..!! Blir mest att sitta och pilla på datorn och prata en massa obetydligt med Matilda (släkten är värst) Krantz och Sara för tillfället.
Snart dags att bege sig hemåt.....

Nästa man till rakning

Jaha då var de nästa på tur att bli toksjuk. Spyr och feber till förbannelse. Snälla snälla (högre makter av alla slag) gör att jag inte får spy-sjukan. I'll be kind from now on...

Full fart till dagis

Cykeldebuten.

Gårdagen

På med brillorna (införskaffade i Turkiet alltså jätte oäkta) och läderpaj för att försöka njuta av solen. Frös som fan men vägrade byta till vinterjackan. Promenad och fotboll stod på agendan.
Idag blir de lugna gatan med bara ett vilddjur hemma..

 Blir lite av en bildbomb men kunde inte låta bli när jag fick syn på dem. Passar sig bra i dagsläget...(tycker jag iallafall...)

Hemma efter den enda lektionen i skolan för dagen. Tung dag? jo men vist är de så..
Inte nog med att lektionen bestod att att konstant sitta med huvudet i en mattebok och räkna ut helt onödiga uppgifter jag aldrig kommer ha någon som helst nytta av så insåg jag att jag "trampat vatten" på tok för länge både rent personligt och "karriärsmässigt" (om man kan klassa jobba som barnskådis, dagisvikarie och liknande som någon vidare karriär..hmm.. tveksamt?)
Jag måste verkligen göra något åt mig själv nu, om inte ens jag står ut med mig själv så vem fan ska annars göra det?
Hur som helst så var det detta jag satt och funderade på över den typ 90 minuter långa (och notera- otroligt jobbiga) lektionen.

Nu är jag iallafall hemma och jag ska väl försöka åstadkomma någon form av "städning" här innan mina små galningar kommer hem och gör missären (=lägenheten) om inte mer stökig.
Har flera gången övervägt att vid varje städning ta kort eller liknande bara för att ha som bevis att jag faktiskt städar dagligen, men på något sätt blir de alltid lika överjävligt så fort jag dragit ut dammsugarsladden.