Stackars Leon som bidde spy-sjuk en andra(kanske tredje) gång på kort tid. Höll tummarna för att kräksepedemin hade försvunnit men blev desvärre bevisad motsatsen. Ville och Theo har än så länge klarat sig utan uppstötningar, men de är väl kanske bara en tidsfråga innan de "åker på´t" de också. Håller tummarna för att ingen av de mest närstående personerna åker på skiten nu iallafall. (inte någon annan heller för den delen).
Just nu genomgår jag lite av en omställning i mitt vardagliga"jag". Mycke förändringar som ibland blir för mycket att hantera. Ofta vill jag i sådana lägen bara lägga mig ner och försvinna för några timmar (ibland dagar). Jag hoppas verkligen att de finns "ett ljus i tunneln" men stundtals känns allt bara bäcksvart. Finns många inlägg jag skrivit men struntat i att lägga upp då de är lite för nära den innersta kärnan och det kan jag för tillfället inte dela med mig.
Beslutsfattande och även en del roliga händelser kommer på kort tid inträffa , så vist allt är definitivt inte skit.
Nu har jag invigt min dator i skolan. Känns bra tycker jag. Jag som innan inte vågat ta med den av rädsla att jag ska ta sönder eller förstöra något tillhörande teknikens värld.
Jag är nämligen inte känd för att vara den duktigaste när de gäller just teknik, de mesta jag nuddar förstörs eller helt utan förvarning stänger av sig själv...(?) (=cd-spelaren i gamla forden t,ex)
Nä nu dags att skriva novell..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar