Jaha då var man hemma från skolan igen..
Lite ledsamt och jobbigt just nu (igen jag vet men är mitt i en svacka just nu och kan snabbt växla från bra till skit på några sekunder).
T'änk att saker man beslutar om som man i all välmening menar att göra kan bli så fel. Inte bara uppfattas som dåligt utan även som ett stort svek. Jag sitter lite i ett sådant dilemma. Jag menade inte att skada eller ens stöta mig med personen/erna i fråga utan de bara blev så och jag lider just nu av världens sämsta samvete. Det var verkligen inte min mening att göra "dig" besviken eller ledsen. Trodde inte att jag gjorde något fel (?) vilket jag fick ganska klart i att jag gjort och för de ber jag otroligt mycket om ursäkt.

Ibland kommer jag på mig själv med att jag inte tänker innan jag handlar. Att jag tänker från ett perspektiv och utelämnar alla de andra. Jag menar inte att skada, inte ett dugg..
Jag är medveten att jag inte är den smartaste alla gånger. Men tro mig att jag ALDRIG gör något för att vara elak mot folk jag tycker om eller älskar.

Så kontentan är att jag har gjort bort mig, jag viste inte om de själv förrän de var försent och jag trodde inte de skulle uppfattas som de gjorde. men jag blev varse. (om de inte skulle vara tillräckligt med skit just nu så ska tydligen jag göra de ännu värre). Jag som sett fram emot helgen tycker nu bara att de är pest och pina. En bitter känsla i kroppen som inte vill släppa. Mitt konstanta dåliga samvete och mitt jävla självplågeri att ja måste förstöra något som jag redan har till viss del "fuckat" upp. Ne fan.. hur gör man nu då?

Erase and rewind